En hörbar blinkning

Under det senaste årets ljudbokslyssnande har jag bland annat tagit mig igenom den lilla barnboksserien ”I elfte timmen”, ibland marknadsförd under mottot: ”för barn – om pensionärer”.

Serien är skriven av Martin Widmark och Petter Lidbeck tillsammans.

Det finns mycket positivt att säga om böckerna: personbeskrivningarna är mycket bra. Gummorna och gubbarna tas på allvar och har olika, truliga men överlag sympatiska personligheter. Brottsligheten är också överlag finurlig och har relevans i vårt samhälle.

Jag utgår fördomsfullt från att detta är påhittat av Petter Lidbeck.

Det finns också en del svagheter att påpeka: Den satir som framförs är väl grund. Brottslingarna efterblivna och författarna verkar ha en rätt märklig uppfattning om rättvisa och när antagonisten är besegrad. (Att bli av med sina pengar är ju ett ganska lindrigt problem när stora regelbundna illegala inkomster förblir ohotade.) En del detaljer – som att den onde bankdirektörens mutor i första boken forslas hem genom ett privat rörsystem- är lite löjliga.

Jag utgår fördomsfullt från att detta är påhittat av Martin Widmark.

Kul och rätt spännande är det hursomhelst hela vägen och för ljudboksversionen är det stort plus att de läses av Hasse Alfredson som gör ett bra jobb med att lyfta fram de olika personligheterna.

Särskilt kul blir det i början av den fjärde (sannolikt sista) boken där det blir rundgång i systemet: Våra hjältar har råkat i storgräl på en stormarknad och Grace manar till besinning genom ett improviserat tal stående på ett par drickabackar. Talet avslutas:

Livet är som en tomback. Tomt och plastigt om vi inte fyller det med något. Själv vill jag ha lättöl.

Vilket givetvis är en pastisch på Hasseåtages legendariska Pastor Jansson-monolog, framförd av Hasse Alfredson. Enligt Göran Hägg är det en av vår historias vassaste satirer men numera har parodin nästan helt smält ihop med språket så det kan vara svårt att märka.

Jag vill hursomhelst gärna tro att Lidbeck & Widmark lagt in det som ett avsiktigt skämt efter att ha hört Alfredson läsa den första boken. Det är tyvärr lite svårt att bevisa (första ljudboken kom 2007 och sista pappersboken 2008 men en bok är en lång process) men det är inte alls omöjligt.

U.J.