Äckel
Jag borde vara klok nog att inse att jag inte borde det men jag blir ändå väldigt irriterad för att inte säga arg när jag läser den här artikeln om den här mannen. Och det faktiskt fullkomligt fristående från vad karln gjort, nämligen dataintrång. De flesta har väl någon gång testat att komma in på någon sida där de inte borde vara bara för att se om det går.
Nej, det är människotypen som skisseras och där är det svårt att veta vad som är pressens fel men äcklad blir jag. Vissa (läs: Mattias) har svårt för Fridolin, som jag själv inte har några åsikter om, men jag föredrar definitivt populister som vill sänka riksdagsarvodena framför yrkesdebattörer som siktar på dem.
Lars Leijonborg ska föraktfullt ha avfärdat honom som en broiler och det tyder på att karln kanske har lite omdöme trots allt.
Visserligen betonas den brottsmisstänktes dåliga ekonomi i artikeln men dramaturgin är den från b-filmen om småskurken som jagar det stora klippet. Inte ett ord om sakfrågor, inget om att det är viktigt att göra samhället bättre. Nej, karln ska sitta i riksdagen för att få 48 lax i månaden och köpa skor till sin flickvän.
Och när han på slutet får frågan om vad han ska göra nu verkar han vara tabula rasa. Politiken var allt. Han är 21 år och har lagt enormt mycket tid på att övertala hederligt folk om att han ska få riksdagslön och när avgrunden öppnar sig bakom honom finns det inget att falla tillbaka på (ursäkta bildspråket).
Det hade ju varit sympatiskt om han hade sagt: "ja, det var ju tråkigt det här, jag får väl återuppta mina studier på läkarprogrammet" men nejdå. Möjligen ska han jobba med media någonting. (Fast han ska inte bli journalist som Fridolin utan snarare reklamare.)
Tage Danielsson ägnade mycket av sin mest kreativa tid åt att bekämpa den här sortens uppkomlingar. Vi må leva i ett moderat Sverige numera men vi är alla vinnare eftersom vi slapp en av hans sort. Spela "en glad amatör" på stereon ikväll och fira.
U.J.
Nej, det är människotypen som skisseras och där är det svårt att veta vad som är pressens fel men äcklad blir jag. Vissa (läs: Mattias) har svårt för Fridolin, som jag själv inte har några åsikter om, men jag föredrar definitivt populister som vill sänka riksdagsarvodena framför yrkesdebattörer som siktar på dem.
Lars Leijonborg ska föraktfullt ha avfärdat honom som en broiler och det tyder på att karln kanske har lite omdöme trots allt.
Visserligen betonas den brottsmisstänktes dåliga ekonomi i artikeln men dramaturgin är den från b-filmen om småskurken som jagar det stora klippet. Inte ett ord om sakfrågor, inget om att det är viktigt att göra samhället bättre. Nej, karln ska sitta i riksdagen för att få 48 lax i månaden och köpa skor till sin flickvän.
Och när han på slutet får frågan om vad han ska göra nu verkar han vara tabula rasa. Politiken var allt. Han är 21 år och har lagt enormt mycket tid på att övertala hederligt folk om att han ska få riksdagslön och när avgrunden öppnar sig bakom honom finns det inget att falla tillbaka på (ursäkta bildspråket).
Det hade ju varit sympatiskt om han hade sagt: "ja, det var ju tråkigt det här, jag får väl återuppta mina studier på läkarprogrammet" men nejdå. Möjligen ska han jobba med media någonting. (Fast han ska inte bli journalist som Fridolin utan snarare reklamare.)
Tage Danielsson ägnade mycket av sin mest kreativa tid åt att bekämpa den här sortens uppkomlingar. Vi må leva i ett moderat Sverige numera men vi är alla vinnare eftersom vi slapp en av hans sort. Spela "en glad amatör" på stereon ikväll och fira.
U.J.
posted by Urban at 4:54 em
2 Comments:
Känns som en händelseskildring och det är väl det som det är, ingen faktabaserad nyhetsartikel. Något slags kåseri.
Fint skrivet, känns kanske lite pretentiöst i överkant. Killen gjorde fel och grävde sin egen grav inom politiken. Så är det ju det området, gjort är gjort. Så var det med det. Det där om skorna förstår jag, är man väldigt fattig drömmer man om sånt där, sen att det låter lite fel efteråt är en annan sak.
Jag förstår också skorna, eftersom jag till och från gått i trasiga skor de senaste sex åren, och jag har nog tänkt tanken på att en dag ska jag ha jobbat mig upp och ha hela skor. (Fast jag har ju levt med kulturvetare och hos dem finns en särskild bohemisk estetik som gör det ganska accetabelt.)
Fast jag vill helst inte tro att politik är en karriärbräda på det viset. Jag vill på något sätt tro att politiker gör det de gör eftersom de tror på det.
Däremot tror jag att jag kommer att läsa grabbens memoarer med behållning för vad som antyds om mediamanipulationer i artikeln verkar som något Jan Guillou skulle kunnat hitta på fast på riktigt.
U.J.
Skicka en kommentar
<< Home