Tiden tiden tiden....

En fascinerande sak med det akademiska livet är att all tid är symbolisk. En timme kan tex börja klockan kvart över och det är fullt legitimt att påstå att 1900-talet började 1914.
Nu har jag återigen missbedömt. Den här gången trodde jag att en månad var en månad.
När vi for till Götet i lördags hade jag egentligen tänkt att jag skulle läsa ut några av de där gamla dåliga uppsatserna jag lånade hem för att få inspiration (jag valde de inte för att de var dåliga men jag har hittills inte hittat någon bra) men det var lördag, sommaren gick mot sitt slut och alla småbarnsföräldrar hade fått löning så vi fick stå på tåget hela vägen. Inte ens konduktören kunde ta sig fram genom folkmassan.
Det var inte att tänka på att läsa på sträckan. (Jag slogs av tanken att det borde finnas en motsvarighet till västtrafiks förseningsrabatt: "Studierabatt: om du upplever att din läsning blir lidande av omständigheter på resan får du halva biljettkostnaden tillbaka.) Det enda jag kunde göra medan jag stod och svettades (det finns små fläktar över sätena men inte vid dörrarna) var att bläddra i min allmanacka. Beundra månaden som var kvar och fundera på hur den kunde fås på rätt köl.
Och då insåg jag att det var en akademisk månad. Det var i själva verket bara 2,5 vecka tills mitt råmanus måste vara färdigt. (Någon idiot har bestämt att vår vecka för finjusteringar före seminariet ska inträffa samma vecka som bokmässan. Tror de aldig vi tänker på böcker eller bibliotek när vi inte sitter av tid hos dem?)
Så nu får vi se om det blir något bloggat framöver. Istället blir det förhoppningsvis en del skrivit, lite tabeller gjorda, lite fotnoter justerade och dessutom kanske ett och annat bad för inspirationens skull.

U.J.