Den där dagen - ett sommarlov

Idag börjar terminen. Det verkar åtminstone så att döma av hemsidorna, men jag har fortfarande inte fått någon koll på småkurserna jag kanske ska påbörja i höst (jag lär behöva avbryta dem av a-kasseskäl om inte världens glassigaste deltidsjobb kommer nedsinglande i knät på mig).
Jag sitter och är lite trött och smågrinig som vanligt när jag avslutat något och måste påbörja något annat och inte riktigt vet var jag ska börja. Känslan är ganska post-nolle-p.

Men igår var en bra dag hursomhelst. Igår hade jag sommarlov. Från ungefär kl 12 på dagen tills jag somnade tolv timmar senare var jag varken studerande eller arbetande. Jag drev omkring i regnet under mitt obesegrade (ni läste rätt) paraply och visslade på Karl Gerhard-melodier. Och hittade överaskande många öppna antikvariat och bokhandlar. Mer eller mindre av en slump gjorde jag något som för mig är mycket ovanligt. Jag köpte en pocketbok och sedan gick jag och satte mig på Kafé husaren med bulle och choklad och läste i över en timme. Det låter kanske skumt men för mig är det unikt. Jag har mycket sällan så kort tid mellan inköp och läsning, möjligtvis undantaget tecknade serier. Och utanför vräkte regnet ned och jag läste om värmböljor och ösregn och hade det ganska underbart.
Sedan läste jag i boken på vägen hem också. Jag tror faktiskt aldrig att jag läst en helt nyköpt roman på ett tåg! I normalfallet reser jag aldrig någonstans utan att ha tänkt på vad jag ska läsa på vägen dit och vad jag ska läsa på vägen hem men de här resorna - då man tentapluggar på vägen dit och är utmattad på vägen hem - är något av undantag.
Ok. det är fånigt, men för mig är det stort.

Boken i fråga var Charles Bukowskis Postverket - en amerikansk arbetarroman om hur otrevligt det är att arbeta. En både storslagen och ganska meningslös bok som jag nu alltså läst ungefär hälften av och förhoppningsvis får läge att återkomma till någon gång. Jag tror jag hört någon gång att Bukowski är en av de där som alla unga manliga författare upplever sig vara du och bror med. Han står/stod skyhögt upp på min fejk-lista. Han står inte ens på samma nivå som Marguerite Duras (hm.. just det, hon ja. Vilket århundrade levde hon på nuigen?) utan har snarare en egen hylla (Bukowski? Är inte det en auktionsbyrå?).

Resten av eftermiddagen var också mycket trevlig. Jag tog en fika med Robert. Vi gick i samma klass 1e-9e. (nej att det var samma bokstav var en slumpt. Trots onda kommunala idéer har Ulricehamn ingen 1-9-skola. Vi hörde till den grupp som valde att hänga ihop upp i högstadiet.)
Så vi har hängt i varandras närhet ganska många år. Han skulle bli arkitekt. Jag skulle bli nationalskald. En av oss har lyckats.
Det var kul. Det var som förr, det var nästan som nu och med en liten doft av framtiden.

Så tillbringade jag mitt sommarlov. Jag borde kanske göra någon sorts summering av sommaren också. För att försöka bli klok på vad allt var bra för och intala mig att jag varit duktig.

U.J.