Påske-krims-krams

En konsekvens av att jag jobbat ganska mycket de senaste månaderna är att jag sett ganska mycket på tv (och när man ser på Tv4 är man per definition alltid underbetald).
Häromdagen handlade det om påskdeckare. Någon försökte göra ett knäck på det förra året också. Förlagen vill så gärna att vi ska köpa en deckare till påsk - Norrmännen gör det ju!

Och varför inte. Jag är en stor vän av litterära helger. Inför Deckarpåsken och slå på samma gång till med Språkmaterialist-pingsten, Fabel-julen, Arbetarskildrings-första-maj (som för enkelhets skull slås samman med Valborgsmässoafton), Litterär-journalistik-midsommar och samtidsromans-allhelgona. Till vår nya helgdag den sjätte juni rekommenderas historiska romaner. (En hel del genrer saknas som synes ovan. Och en del är nog inte så bra placerade. Någon får nog göra något åt den saken. )

Vad är det för fel på folk? Såfort det blir några dagar över så att man kan läsa börjar de längta efter mord. Pensionärer läser om våldsbrott i Aftonbladet och förfasar sig över vilka hemska tider vi lever i. Själv blir jag tillräckligt rädd för statistiken i Svensk Bokhandel.

Nej, jag tycker inte att Ernst Brunner och hans kompisar har rätt. Deckare är inte nödvändigtvis dålig litteratur (bara... fantasilös) och leder inte nödvändigtvis till ett dummare samhälle. Men när jag hör någon tala om Vårens Deckare vill jag ha en revolver att osäkra.

U.J.