Okunskapens välsignelse

Ibland hör man talas om folk som inte vill veta av den skitiga verkligheten. Som inte vill tänka på något visst ämne. Jag har alltid föraktat den åsikten (i synnerhet som den gärna dök upp i samband med viktiga frågor - som miljön innan det blev inne) men nu börjar jag förstå dem. Jag har funnit en fast punkt där okunskapen är en ren välsignelse.

Jag talar givetvis om Melodifestivalen.

Det är en cirkus och just därför är det så skönt att bara stå vid sidan av och titta åt ett annat håll, låtsas som ingenting. Jag går inte i ledband. Jag låter mig inte dompteras.
Förra året kom jag att se typ fyra av sex inslag, det var ok eftersom the Ark var med men nu iår gör jag revolution och blir renlevnadsman.
Min hjärna är ren och obefläckad - och dessutom låter jag inte något fastna där.

- Har Christer Sjögren gjort en jättebra låt? Säger du det?
- Har Bert sagt något dumt? Nämen?
- Sa du något förresten? Du får ursäkta men jag tror att jag blivit lite disträ.

U.J.