Hushållsnära hyckleri

Häromdagen var jag med om något underligt. Någon hade hämtat en offert på hushållsnära barnpassning åt en arbetskamrat och när vi hade pratat om det verkade det som om jag också tyckte att det var en bra idé.
Det gällde två veckor under en arbetsresa nästa höst. Uppgifterna handlar ungefär om att få upp barnen och ta dem till dagis och sedan tillbaka på eftermiddagen. Det finns en fullt frisk och kapabel karl i hushållet men han tycker inte att han har tid och möjlighet.
(Jag skulle kanske inte döma honom så hårt om jag inte råkat veta att han har ledigt för att avsluta sina studier en dag i veckan. För att inte förlora pengar kallar han det "pappaledighet", dock utan att passa några barn vilket gör att min kollegas enmansföretag inte rör sig en tum de dagarna. Jag har full respekt för min kollega men undrar ändå ibland om inte sådana som hennes make borde utsättas för åtminstone en skenavrättning när revolutionen kommer.)

Så vi föreslår att hon ska köpa barnpassning. Visserligen subventionerat av de som har ännu mindre råd men likfullt till en kostnad av drygt 100 kr/timme. Det är vår respekt för deras integritet. Det är vår feghet för att moralisera över deras hemförhållanden. Det är vår oförmåga att peka på den bottenlösa kollektiva skuld som patriarkatet lämnar efter sig.

Jag vet inte vad som övertygade mig om att feminismen har rätt. Studieåren med sina fina teoriet eller livet som personlig assistent där jag dagligen ser konkreta spår av våra förkrympande strukturer.

U.J.