Dagens imaginära roman

Läste just i DN att deckargenren lever farligt och det är väl ändå på tiden. Det framgår visserligen att det är önsketänkande men man får väl drömma.
Theorin får beröm för att hans Skumtimmen "visar att man kan få fram ett budskap utan att hälla hinkvis med blod över läsarna". Det är precis min kritik av deckargenren. Men sedan börjar de jiddra om Agata Christie, som visserligen är snäll och skötsam men jag kan verkligen inte erinra mig något direkt budskap.

Jag har ingenting emot deckare, jag har läst ett antal och kommer troligen att läsa ett antal till men jag vägrar befatta mig med en bok när jag fått den presenterad som "en riktigt spännande deckare".
Det olidliga med deckargenren och dess förespråkare är att de - så mordiska de är - förnekar att livet är kort och ofullständigt. De verkar tro att vi har tid att läsa vad som helst. Därför tar de sig friheten att avrätta några av sina figurer så att vi ska sitta snällt och vänta på att få veta vem som gjorde det medan själva romanen pågår.
Vi måste välja vad vi läser och för mig är det en mycket enkel sortering att välja bort sådana som måste ta till sådana trix. Fram för deckaren där början och slutet är borthuggna.

Detta för oss fram till dagens imaginära roman. Detta är en roman som jag inte har tid eller lust att skriva men som jag gärna skulle se gå ut på marknaden idag. Det skulle vara en roman om en deckare - kanske en polis, kanske en journalist - som utreder ett bestialiskt mord som verkar "vara toppen av ett isberg". Undersökningen ska vara ohyggligt komplicerad och hela tiden leda djupare och djupare ned i avgrunden. Huvudpersonen ska ha flera liknande komplicerade och blodisande utredningar bakom sig som han/hon mot alla odds klarat med bravur.
MEN detta är bara huvudpersonens jobb, inte hans/hennes liv. Den egentliga handlingen - temat, intrigen - försigår mellan det att hjälten kommit hem på kvällen och att hjälten går till jobbet på morgonen. Intrigen ska klaras av fortare än mordutredningen och romanen avslutas före utredningen (som gärna kan befinna sig i en kritisk fas). Vi får aldrig veta vem som gjorde det, eller varför.

U.J.