När sportfolk talar...

Ikväll är det idrottsgala. Tack och lov har jag ingen tv.
Det måste vara en av de sämsta tv-idéerna som uppfunnits. Det är från stort avstånd mellan galan och objektet. En musikgala kan innehålla bra musiknummer, en filmgala kan innehålla glimtar ur bra film och intressanta kommentarer om dem av de som var med. En idrottsgala innehåller knappast några uppvisningshopp av framstående friidrottare eller motsvarande. Och till skillnad från film och musik har idrottens utövare sällan något intressant att säga. Jag har inte mätt men jag är rätt övertygad om att 97% av alla framstående idrottsmän är rätt ointressanta när de inte hoppar eller sparkar boll eller vad de gör. Säkert spännande som människor men knappast offentligt. Jag har hittills iallafall inte hört någon säga något intressant, någonting som kunde tillföra mervärde till det där sabla målet eller simhoppet eller vad det nu var.

Förraktar jag idrott? Njae. Förraktar jag idrottare? Kanske.
Jag föraktar avgjort sportkommentatorer. De är nog egentligen anledningen till att jag tycker att idrottarna själva är så dumma. Varje fråga i varje intervju visar sig sig alltid vara felställd och kontentan blir alltid den vanliga valsen om att "just nu gäller det att se bort ifrån det här och fokusera och se framåt". Plus en massa känslo-onani där man ska fråga den nye lovande skidåkaren hur det känns och sedan fråga Gunde Svan vad han tycker och sedan fråga den nye lovande skidåkaren hur det känns att Gunde Svan tycker att han är bra. Frampressade intetsägande svar och programtid som aldrig tar slut.

Folk brukar gilla att påpeka att Stefan Holm är "som en renässansmänniska". Jag är inte övertygad men kan inte heller förneka det. ( Även om det känns som när folk tycker att prinsessan Viktoria är kvick - det beror på mängden kvickhet i resten av kungahuset)
Jag betackar mig dock för analyser och kommentarer från annat idrottsfolk.

U.J.