Tappade repliker

Snärtiga repliker (enligt mig själv) som jag ville sagt till Martina Lowden:

-Vi känner nästan varann. Jag har en fadder som brukar sitta bakom dig på KB.
(Raggningsreplik som är så dålig att den nästan är bra. "Fadder" är i det här sammanhanget lika med studentfadder.)

- Har du tänkt på att du med din debutbok fullständigt har vaccinerat dig mot litteraturvetare? Hur stor du än blir så kommer det inte bli några dåliga deskreptiva b-uppsatser om den!

Bubblare:
- När man läser i Allt blänker guldet i ögonen och man ser sitt eget ansikte speglat som i en antik bronsspegel. Är det avsiktligt?
(Lite väl mycket seminarium över den frågan. Både jag och mitt sällskap misstänker dessutom att hon skulle svara "ja" oavsett om hon tänkt på det förut eller inte.)

Istället blev det ett "Jag skulle också vilja ha en signatur tack." Jag är ju patologiskt blyg. Varför kommer jag aldrig ihåg det i förväg?

I övrigt en trevlig kväll. Något underligt drag av seghet här och där och -den i övrigt utmärkte - kulturredaktören förvandlades vid något tillfälle för ett ögonblick till Bengt Alsterlind i Hajk...

Stort gnäll på Posten däremot. När det var dags att äta snittar och dricka vin efteråt hade mitt inbjudningskort kommit bort igen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen.

U.J.