Två bra Orwellcitat

En av sakerna jag upptäckte under vårens flykt/arbetresa till Öland var Orwells essäer. Någon skrattfest är de kanske inte men det är kunnigt och välformulerat. Mest om litteratur men därmed också om klass, politik, livet. Orwell verkar ha varit en klok människa, med tydliga politiska åsikter men inte rädd för att komma med svidande kritik även mot de politiska grupper som stod honom nära.

I förordet blir det ideologisk rundgång när Olof Lagercrantz anklagar Orwell för att inte veta hur det ekonomiska systemet fungerar när Orwell hävdar att Dickens inte vet hur det ekonomiska systemet fungerar. Det kan han ha någon poäng i men skiljelinjen är antagligen mer ideologisk än kunskapsmässig. Lagercrantz fick väl inte gå med på vad som helst med DN-läsarnas fortsatta förtroende och Orwell anser, mer eller mindre och med viss rätt, att rikedom är stöld eller åtminstone oförenligt med den godhjärtade och generösa inställning som farbröder brukar uppvisa i romaner av Dickens.

Nu var det inte det jag skulle skriva om utan om några stycken jag skulle strukit under om det inte varit en lånebok.

Det första är från essän om Dickens och säger något intressant om författarrollen:

Dickens hade fått bjärta inblickar i ”den undre världen” – livet i ett gäldfängelse till exempel – och han var en folklig författare som kunde skriva om vanliga människor. Detsamma gäller om alla de typiska engelska romanförfattarna från artonhundratalet. De kände sig hemmastadda i den värld de levde i, medan däremot en författare nuförtiden är så hopplöst isolerad att den karaktäristiska moderna romanen är en som handlar om en romanförfattare. T o m när Joyce, för att nämna en, i tio års tid tålmodigt strävar att upprätta kontakt med den ”vanliga människan”, så visar sig hans ”vanliga människa” till slut vara en jude, och något av en intelligenssnobb dessutom.

Till saken hör att denna essä är från 1939. Diskutera i smågrupper huruvida detta har förändrats.

Vidare efter att ha citerat en dikt av Kipling:

Mycket av Kiplings ordförråd är hämtat från bibeln, och i andra strofen hade han utan tvivel Psaltarens hundratjugosjunde psalm i tankarna: ”Om Herren icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om Herren icke bevarar så vaktar väktaren fåfängt.” Det är inte en text som gör särskilt mycket intryck på den som lever efter Hitler. Ingen tror i våra dagar på några påbud mäktigare än den väpnade makten; ingen tror att det är möjligt att slå ned våld med annat än större våld. Det finns ingen ”lag”, det finns bara makt. Jag påstår inte att detta är en sann tro, bara att det är den tro som alla moderna människor i själva verket omfattar. De som låtsas något annat är antingen intellektuella pultroner eller maktdyrkare i någon lätt förklädnad, eller har helt enkelt inte hunnit ifatt den tid de lever i. Kiplings åskådning är prefascistisk. Han tror fortfarande att högmod går före fall och att gudarna straffar hybris.

Ur en essä från 1942. En salt karamell att suga på ett tag. Uppfattningen som beskrivs som Kipling lär f ö vara kännetecknande för den viktorianska moralen – till exempel Stevenson för att ta en man jag har aktuell. Idag tror jag att den är ganska vanlig på film. Tyvärr är det nog också allt.

U.J.