Lilla Prag - en introduktion
Till den som vill bli mer bekant med Borås, utan att för den delen behöva åka hit. Och för den som undrar över en tidigare rubrik.
Det lär finnas de som kallar Göteborg för Lilla London. Vänersborg är Lilla Paris, som bekant. Vad är egentligen Borås?
Mitt eget svar, sedan en längre tid tillbaka är att Borås är Lilla Prag. Här finns mörka gränder, ja till och med mörka huvudgator. Här drar regnet fram i sidled i stora dystra sjok och vi står i vårt torn i Hässleholmen och ser ner på dem. Mår man tillräckligt dåligt för att må bra är det en härlig syn. (När man ser ner ser man även fallande löv och flockar av tornseglare som sveper förbi. Jag vet inte om det betyder något, jag har aldrig besökt Prag under den årstiden.)
Det är ofta dimma och dimman kompenserar för hur lite arktitekturen lever upp till liknelsen. I dunklet på vägen hem skymtar tornet till Gustav Adolfs kyrka. Man hukar sig och skyndar på stegen.
Den här terminen har jag delat några kurser med en student från Tjeckien. Han skulle troligen inte förstå vad jag menar när jag säger att Borås är Lilla Prag. Kanske säger jag det därför att jag saknar det verkliga Prag. Kanske skulle jag rentav önska att man kunde ana gamla dunkla hemligheter när man går förbi portarna och ser en skymt av innergårdarna i ögonvrån.
Kanske därför att det är ont om sådana hemligheter. Här finns snarare en känsla av en tomhet, en rusande tid och ett liv som är någon annanstans. En alltför bekant känsla. Kanske Borås är Lilla Linköping istället.
Lilla Prag och Lilla Linköping är kanske i själva verket delar av samma stad som jag bär med mig vart jag går.
U.J.
Det lär finnas de som kallar Göteborg för Lilla London. Vänersborg är Lilla Paris, som bekant. Vad är egentligen Borås?
Mitt eget svar, sedan en längre tid tillbaka är att Borås är Lilla Prag. Här finns mörka gränder, ja till och med mörka huvudgator. Här drar regnet fram i sidled i stora dystra sjok och vi står i vårt torn i Hässleholmen och ser ner på dem. Mår man tillräckligt dåligt för att må bra är det en härlig syn. (När man ser ner ser man även fallande löv och flockar av tornseglare som sveper förbi. Jag vet inte om det betyder något, jag har aldrig besökt Prag under den årstiden.)
Det är ofta dimma och dimman kompenserar för hur lite arktitekturen lever upp till liknelsen. I dunklet på vägen hem skymtar tornet till Gustav Adolfs kyrka. Man hukar sig och skyndar på stegen.
Den här terminen har jag delat några kurser med en student från Tjeckien. Han skulle troligen inte förstå vad jag menar när jag säger att Borås är Lilla Prag. Kanske säger jag det därför att jag saknar det verkliga Prag. Kanske skulle jag rentav önska att man kunde ana gamla dunkla hemligheter när man går förbi portarna och ser en skymt av innergårdarna i ögonvrån.
Kanske därför att det är ont om sådana hemligheter. Här finns snarare en känsla av en tomhet, en rusande tid och ett liv som är någon annanstans. En alltför bekant känsla. Kanske Borås är Lilla Linköping istället.
Lilla Prag och Lilla Linköping är kanske i själva verket delar av samma stad som jag bär med mig vart jag går.
U.J.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home