...och ett ordförråd stod övergivet...

Köpes: ett språk.
Finns för inlösen: ingenting.

När jag på kul skrev till några skrivarskolor för några år sedan angav jag som mitt främsta skäl att studera där att jag inte hade något språk. Att meningarna jag jag tryckte ur mig var som "okokt havregrynsgröt" eller "prefabricerade".
Det blir tydligen bara sannare för varje år, och nu behöver jag dessutom en ny metafor för eländet.
Jag håller på att sätta ihop något eftersom Sparrepriset ska delas ut om några veckor. Det ska bli en liten meteorettsamling, dels lite nytt och dels lite skamlös återvinning.
Och allt är dåligt. Men det är åtminstone dåligt på samma sätt. Då kan det tas för karaktärsteckning.
Jag ska skicka en novell också. Den är också dålig på ungefär samma sätt.

Åtminstone tror jag att sakerna är dåliga. De var det när jag läste dem häromkvällen. Men jag var trött och grinig, kanske bidrog det. Jag får aldrig veta för om jag tycker bättre om dem nästa gång jag läser dem beror det ju bara på att jag återigen vant mig vid min egen röst.

Tanken har slagit mig att Ars nog skulle ha en hyfsad vinstchans. Och om jag lade helgen på det skulle jag kanske kunna reda ut de värsta inkonsekvenserna (egentligen rör dig sig om en handfull och de ligger nästan uteslutande i det första kapitlet) men jag iss liksom inte. Jag är inte beredd att bara ge bort den sådär och jag vill göra putsningen ordentligt om det ska vara någon idé. Men jag vet att den har god effekt på medelålders damer.(Det är sådana som sitter i juryn.) Meteoretterna jag skriver nu vänder sig främst till frustrerade män med våldsrelaterade tvångstankar och som läste för mycket Marvel-serier på 90-talet.

U.J.