Den girige

Just nu jobbar jag inte. Naturligtvis ringde de från assistentfirman, precis som jag förutspått. Jag ska jobba minst ett pass i nästa vecka, kanske tre. Men dagens förmiddagspass har jag tackat nej till. Formellt för att kunna vara hemma men till stor del eftersom jag måste knacka kod.

Med min egen logik går jag back en tusenlapp idag. Jag betalar 140 kr i timmen för att sitta här och dega. Och någon kod har jag inte knackat än, trots att halva arbetsdagen hade gått, ifall jag hade valt att arbeta. Men det är nog ändå väl använd tid på något sätt. Jag verkar fortfarande vara ganska trött och grinig.

Jag nämde det här för mamma, detta att jag upplever det som syndigt att tacka nej till arbete med annat än synnerligen god anledning (vilket egentligen bara innebär dubbelbokning, influensa eller tentamen samma dag). Hon sade något i stil med:
- Vi har väl inte uppfostrat dig till girighet heller?

Jag vet inte vem som uppfostrat mig till det, men jag ÄR girig. Alla pengar, all ära och all betydelse vill jag ha. Jag kan leva förnöjd med att gå i trasiga skor och förakta en hel del tekniska apparater men mitt inre är en vrålande hunger efter mer. Nöjd kommer jag nog aldrig att bli.

U.J.