Påfk Påfk

Det är strålande påskdag, altaret är åter klätt. Jag är sockerförgiftad 0ch har fortfarande massor av påskgodis kvar. Och så missköter jag - som vanligt - mina studier. Nu blir det till att försöka göra något åt dem i omkring två timmar innan det är dags för nästa bjudning. Sedan blir det syltkok.

Allra helst vill jag låsa in mig i ett år och bara läsa böcker. Näst helst vill jag åka till Göteborg och se på Parsifal. Alla tidningar är fulla av recensioner om att den är väldigt bra.
Apropå recensioner: BT:s recension av Lalehs konsert ger anledning till eftertanke. (Jag hittar tyvärr ingen länk.) Allt recensenten skriver är sant, möjligtvis lite blåögt. Samtidigt är det tydligt att han (tror jag att det var) vinklar artikeln för att ge Laleh den publik hon hade förtjänat. Där finns vittnesbörd i stil med "Redan på den tredje låten reser sig publiken från de bekväma stolarna och gungar med i Salvation." Förvisso sant, men Laleh fick uttryckligen be om det och försök att få igång handklapp och allsång gick genomgående .... sisådär.
Jag antar att man med tiden blir trött på att gnälla på publiken.

Urban-kuriosa om Göteborgsresan: Jag äger nu volym nr 37 av Ranma 1/2. Mitt liv är nu fullkomligt.

U.J.