Synden i 2000-talet

Reflektion efter att ha sett En obekväm sanning.

Jag får ibland intrycket att det finns de som tycker att begreppet "synd" inte har någon aktualitet i dagens värld. Ingenting är mer felaktigt.
I synnerhet arvssynden är svår att förstå numera, och jag är själv inte helt på det klara med varför vi människor skall vara onda av naturen. Men det finns åtminstone två moderna arvssynder som torde vara oomtvistliga.

Det ena är miljöförstöringen, det andra - i första hand ett manligt problem - är patriarkatet. Båda fallen handlar om en kollektiv, indirekt skuld. Vi svarar inte för någon oproportionerligt stor andel av eländet men vi har bidragit, låtit det ske och - här kommer arvssynden in på allvar - gynnats av ett samhälle som låtit det hända. Den som finansierar sitt leverne med guld som stulits av nazister har kanske själv inte gjort något brottsligt men är knappast ren.
Och den här tanken på den moderna arvssynden gör det faktiskt lättare att se fram emot räkenskapens dag. En dag ska det himmelska brännjärnet sättas emot våra kroppar och vi skall brinna för varje onödig kilometer vi åkt bil och varje fördel vi dragit av vår könstillhörighet. Herren Sebaots lidelse skall göra detta och jag ser faktiskt nästan fram emot det.

Förresten måste man inte vara ett dugg religiös för att hålla med om detta eftersom samma sak kommer att göras symboliskt av våra efterkommande. Det lär finnas ett antal amerikanska lik som frusits ned i väntan på att kunna väckas till liv igen i framtiden. Jag är ganska säker på att framtidens invånare kommer att väcka dem till liv bara för att kunna sätta dem i elektriska stolen.

U.J.