Postneuros

Den första artikel jag fick publicerad i Kult, som på den tiden fortfarande hette Kultingen, handlade om postneuros.
Jag vågar nog inte läsa om den just nu. Kultingen bestod till stor del av krönikor och på den tiden trodde jag att jag skulle bli en fjäderlätt och rolig och glänsande krönikör. Som tur var kom snart kultrevolutionen och foten sattes ned. Det skulle vara intervjuer eller artiklar som baserades på minst 2-3 speciallästa böcker. Man fick lära sig att det där med artiklar minsann inte skulle vara så enkelt.

Artikeln om postneuros ingick i ett ganska studentikost ramverk - det var tänkt att vara första delen i en serie benämnd "våra okända studentsjukdomar". Den rubriken redigerades dock bort av redax och jag gjorde ytterligare något försök att skaka liv i serien utan att lyckas.

Men postneurosen lever, och är nog rentav en folksjukdom. Åtminstone för oss som lever i skugglandet, som inte har något jobb att gå till utan framförallt känner igen en vardag på att det någon gång mitt på dagen dunsar till på hallmattan.
Postneuros - en besatthet vid inkommande meddelanden - kan ta sig många uttryck, papperspost, epost, meddelanden på telesvaret.
Min går i skov. Det är ett tag sedan jag kollade telesvaret flera gånger om dagen, men sedan jag blev sambo är det mer sällsynt att lägenheten är helt tom.

Just nu tycks jag ha en stark tillfällig uppgång för e-post. Min gmail är nog en del av förklaringen. Den kan nämligen hållas öppen hur länge som helst och uppdaterar sig själv när man får nya meddelanden.
Eftersom jag dessutom skickar ganska många meddelanden nu sitter jag hela tiden med gmailen i en av tabbarna. Och någon gång varannan minut kikar jag dit. "Nu måste det väl ändå ha hänt något".

Ytterst handlar det väl som allt annat om flykt. Det är tråkigt att söka jobb, på samma sätt som det förr var tråkigt att skriva uppsats, och man vill så gärna få lite goda nyheter som bryter av tristessen och kanske rentav kräve att man ägnar sig åt något annat.

Jag har en knepig period nu då jag tillbringar alltför mycket tid hängande framför datorn utan att det egentligen är befogat för jag gör inte särskilt mycket där. Jag vill inte riktigt dra igång något stort läsprojekt heller för då skulle min tillvaro bara bli en växling mellan två beroenden.

U.J.