Skrämselsamhället

Det är seriemördarchock i landet. Och då passar den här göken på att dyka upp och predika att världen skulle bli en säkrare plats om vi bara kunde läsa i tidningen vilka som var mördare och psykopater.
Det är möjligt att man kunde se över lite policys. Kanske kan man i vissa fall hävda att pressen håller väl hårt på dömda brottslingars anonymitet.
Men vad idioten inte märker är hur han lägger över ansvarsbördan.
Följande passage sitter fastkletad i huvudet på mig:

"Hade inte omgivningen blivit mera uppmärksam? Kanske hade Englas mamma inte
låtit sin dotter cykla ensam även om det var ljus eftermiddag och de båda hade
mobilkontakt? Bara de vetat om faran."

Har inte de anhöriga och grannarna lidit nog? Ska de få höra att de har varit dåligt uppmärksamma också? Menar karln på fullt allvar att barnen i en hel by inte skulle få gå ut utan vuxet (manligt) sällskap av den enkla anledning att det i en annan by, två mil därifrån bodde en dömd sexualbrottsling. Och varför dra gränsen vid två mil? Borde inte alla föräldrar i Dalarna och Gästrikland vetat bättre? Om de bara hade fått läsa i aftonbladet vilket hot de lever med.

Låser man in barnen blir de inte bortrövade. Om kvinnor aldrig tillåts möta män blir de inte våldtagna. Men det är faktiskt inte den sortens liv vi vill ha.
Hadenius tänkta samhälle regleras av rädsla, inte av rättvisa och förnuft. Som om vi inte vore tillräckligt otrygga redan.

Tack och lov har BT, som annars brukar kunna ha ganska underliga åsikter, fler getter hemma. "Man kan inte låsa in barnen bara för att det finns troll i skogen" säger de.


U.J.