Språkpolisen får en ny brottsrubricering
Det här med liknelser - i synnerhet ordspråk och klichéer - verkar vara ganska problematiskt numera. De har ju ofta blivit till av en anledning, nämligen att de är sanna eller att de är så slagkraftiga att vi gjort dem till en del av vårt tolkande av verkligheten.
I någon mån utgör de väl ett kulturarv och borde vårdas och bevaras antar jag.
Jag har haft en skrivande-kursbok som tipsade om att man gärna kunde leka med dem och utveckla dem ett steg. Istället för att skriva "vit som ett lakan" kunde man skriva "vit som ett lakan på vädring". (Exemplet är grovt översatt för boken var på engelska och i originalversionen fanns alltså ingen antydan till allitteration.)
En vanlig strategi numera verkar annars vara att dra till med en liknelse som vi hört förr och lägga till att det faktiskt inte är någon liknelse (läs in valfri jämförelse med fakta-fiktionsdebatten här). Just nu håller jag på att läsa ikapp en hög gamla tidningar. Borås Tidnings julbilaga ägnar några sidor åt Hitlertysklands propagandainsatser i Borås.
"Den 2 september 1942 hade dock konsuln Gerhard Wenger bokstavligt talat eld i baken." kan man läsa.
Egentligen är det är det en ganska rolig och intressant artikel: orsaken till "elden" var att de tyska intressena länge försökt få igång en tysk språkkurs i Borås och nu hade en jämrans engelskakurs kommit före!
Kursverksamhet kom igång - läraren byttes dock senare ut pga bristande ideologisk tydlighet, trots sina planer på att köpa in ett "pingpongspel" för att öka dragningskraften med motiveringen: "Det är i själva verket den bästa propagandan."
Dock finns det ingenting i artikeln som tyder på att konsuln bokstavligen hade "eld i baken".
Bokstavligen eld i baken har man på sin höjd i Åsa-Nissefilmer, följt av den givna följdrepliken:
-Där feck han allt eld i baken, du Nesse!
Värst i genren hittills är dock den unge manlige talangjaktare (jag tror han var med i Idol eller något) som gav en intervju om sin längtan efter barn och sade:
-Jag har fysiskt ont i livmodern!
Onekligen ett kuriöst medicinskt fall men kanske inte först och främst ett tecken på barnlängtan.
U.J.
I någon mån utgör de väl ett kulturarv och borde vårdas och bevaras antar jag.
Jag har haft en skrivande-kursbok som tipsade om att man gärna kunde leka med dem och utveckla dem ett steg. Istället för att skriva "vit som ett lakan" kunde man skriva "vit som ett lakan på vädring". (Exemplet är grovt översatt för boken var på engelska och i originalversionen fanns alltså ingen antydan till allitteration.)
En vanlig strategi numera verkar annars vara att dra till med en liknelse som vi hört förr och lägga till att det faktiskt inte är någon liknelse (läs in valfri jämförelse med fakta-fiktionsdebatten här). Just nu håller jag på att läsa ikapp en hög gamla tidningar. Borås Tidnings julbilaga ägnar några sidor åt Hitlertysklands propagandainsatser i Borås.
"Den 2 september 1942 hade dock konsuln Gerhard Wenger bokstavligt talat eld i baken." kan man läsa.
Egentligen är det är det en ganska rolig och intressant artikel: orsaken till "elden" var att de tyska intressena länge försökt få igång en tysk språkkurs i Borås och nu hade en jämrans engelskakurs kommit före!
Kursverksamhet kom igång - läraren byttes dock senare ut pga bristande ideologisk tydlighet, trots sina planer på att köpa in ett "pingpongspel" för att öka dragningskraften med motiveringen: "Det är i själva verket den bästa propagandan."
Dock finns det ingenting i artikeln som tyder på att konsuln bokstavligen hade "eld i baken".
Bokstavligen eld i baken har man på sin höjd i Åsa-Nissefilmer, följt av den givna följdrepliken:
-Där feck han allt eld i baken, du Nesse!
Värst i genren hittills är dock den unge manlige talangjaktare (jag tror han var med i Idol eller något) som gav en intervju om sin längtan efter barn och sade:
-Jag har fysiskt ont i livmodern!
Onekligen ett kuriöst medicinskt fall men kanske inte först och främst ett tecken på barnlängtan.
U.J.
posted by Urban at 12:32 em
1 Comments:
Hmm... jag har för mig att jag vid något tillfälle har gjort den där fadäsen att säga att något var "bokstavligt" när det var en liknelse. Undrar just vad som får en att dra till med sånt? Är det månne för att understryka hur bra liknelsen funkar i det aktuella fallet, eller i hur hög grad den gäller?
Skicka en kommentar
<< Home