Att klappa till någon till jul

Denna dag har varit en av de där lite småtomma dagarna då jag knappt går ut men inte riktigt tar mig för något annat heller. De brukar hänga samman med tillfälliga luckor i intensiva perioder. Jag intalar mig att jag behöver varva ner emellanåt även om jag inte tycker att jag mår bra av det.

Idag har handeln sagt sitt igen. Julhandeln ska öka. (Förnedringen från fjolårets svikna förväntningar ska kommas över. Kommersens kompensation.) Årets julklapp - packen och rätten dig medborgare - är ett pokersett.
För första gången förstår jag faktiskt valet, samtidigt som jag tycker att det är ett av de mest obegripliga som gjorts. Finns det några människor som kan tänka sig att äga en pokerväska och som inte redan gör det? Några kanske, men knappast många nog att bygga en julhandel på.
Någon gång i våras kändes det fräscht. Lite som ett specialintresse, som en doft av "det goda livet". (Ungefär som när man med jämna mellanrum försöker lura i oss att det finns ett samband mellan mat och kultur.) Sedan började det lukta nördigt, men kanske lite småtrevligt.
Någon gång frampå sensommaren började man skylta med låga priser. Vi hade dessutom fått nya rapporter om spelmissbruk och på sensommaren visade det sig att även staten ville vara med och spela.
Nu när de varit inneprylar i närmare ett år vill handeln sälja några hundratusen till. kanske har försäljningen börjat dala.
Men det känns helt enkelt inte vidare hippt att göra storskalig reklam för.

Ikväll är jag trött och gammal (t om för att vara tjugofem år). kanske rentav lite bitter utan att veta varför. Jag hoppas att det går över tills i morgon för då åker jag till Linköping för årets festhändelse.

U.J.