Hrmpffhhh!

A säger att bloggandet får henne att undra vad det är bra för. Orden står kvar och vittnar om hur meningslösa och godtyckliga de är. Jag tror att jag börjar förstå det. Kanske rentav hålla med, för det är en underlig känsla att se de här besynnerliga reflektionerna staplade på hög.

Fast till och med Bergman har ju varit inne på något liknande, om jag inte minns fel.

”När en regissör dör, förs han till en plats där han får sätta sig bekvämt framför en filmduk men blir oförmögen att resa sig. Sedan avlägsnas hans ögonlock varpå de visar hans filmer om och om igen. Denna plats kallas helvetet”.

F ö går det kasst med de hundra orden som ni märker. Om jag får ett normalare liv kanske det kan repareras.

Det är så mycket som borde skrivas ikapp. Det är inte en vecka sedan jubileumssittningen men det känns som om en månad har gått. En bra sittning hursomhelst.

NH var däremot värdelöst som vanligt genom sin stelbenthet som schabblade bort den del av sällskapet som hade ett liv. Och gjorde oss andra förkylda. Har nog inte nyktrat till så snabbt tidigare. Ruset bara blåste bort.

Hur man ska förhålla sig till Mia är en svårare fråga. Å ena sidan ordnade hon en mycket bra sittning. Dessutom lät hon mig sitta när Grundarna. Jag hade just bestämt mig för att vara evigt tacksam när jag rycktes därifrån för att Mia hade bestämt att ”vi” (dvs patetpatetpatet-etc och undertecknad) skulle gyckla, vilket gör mig skyldig att hata henne ett tag. I bästa fall tydde det på en alltför stor alkoholkonsumtion, tillfällig sinnesförvirring och extremt dålig smak.

Inte nog med att vi egentligen redan från början är ett minst sagt mediokert gyckelgäng. ”Spontan-grejen” gör det faktiskt omöjligt att göra ett bra jobb. Tvi för sådant.

F ö har jag idag inlett ”Projekt 8”. Detta innebär åtta timmars sömn, åtta timmars studier och åtta timmars andra studier. Hittills går det inte så bra.

U.J.