Favorit i repris

Egentligen borde jag inte skriva det här alls för jag har skrivit samma sak så många gånger och egentligen är det bara samma sak som återupprepas. Att lov aldrig är så loviga som man tror. Att lugnet och ron aldrig kommer och att man aldrig kommer att hinna göra de där sakerna som man tänker att man ska göra sedan.
Den femtonde ska jag ha lämnat in min sista hemtenta. Då gör jag också klokt i att vara färdig med alla eventuella julklappar för sedan har jag fyra dagar på mig att städa i Ulricehamn innan det är dags att börja arbeta. Årets jullov är tre dagar (23-25) varav två är lördag och söndag. Nyåret omfattar fyra dagar (30/12-2/1) varav två är lördag och söndag. Detta förutsatt att jag lyckas fippla bort ett pass så att jag kan dubbelarbeta. Kalendern är full av gamla antecknar som hånar mig med att påminna mig om gamla planer på en lugn jul. (Det skulle bli den första jul jag sett fram emot sedan någon gång i början av högstadiet. Den första julen då jag inte skulle vara arg på julskyltningen kring lucia.)
För alldeles nyss ringde de från städningen och tre saker har ingen lärt mig: att fråga vad folk heter, att tro på beröm och att säga nej.

U.J.