Tillbaka igen

Nu har det hänt saker igen. Jag har fått synpunkter på min uppsats (lama av opponenten, överraskande skarpsinniga av examinatorn) och genomfört oppositionen från helvetet (eller åtminstone Eslöv, som att försöka övertala en sten) . I min akademiska karriär återstår nu någon veckas arbete med omfattande justeringar av uppsatsen och sedan ytterligare ett par veckor med en gammal hemtenta som inte blev av förra hösten eftersom jag tvingades sona en gammal synd vid sidan om mina 35 ordinarie poäng och jag som bekant är klent begåvad.

Jag har fyllt år och jobbat och fått bra presenter och pengar så att jag hade till boendet på konferensen och klarar mig tills lönen kommer om en vecka.

Och så har jag varit på konferens och bott i Helsingborg. Det är dåligt väder där - åk aldrig dit! Men jag måste nog åka dit en gång till i livet för jag vill gå till Birger Sjöbergs grav men den var inte tillgänlig i regnet och nermörkret.
Jag blev faktiskt sugen på att bli medlem i SFIS. Kanske önskar mig ett medlemskap i julklapp.
En hel del roliga och intressanta föredrag och mycket inspiration till jobbsökandet. Trevligt folk också, och de talar om saker som känns relevanta utifrån min utbildning. Det är man inte så bortskämd med.

Fast på måndagseftermiddagen släppte någon in en sådan där beteendevetenskapsentrepenör som tyckte att vi skulle hitta lösningen på besvärligheter i arbetet genom positivt tänkande och då blev jag sådär trött igen....
Det hade varit intressant att ha en konstruktiv diskussion med henne, om någon av oss kunde kosta på sig en sådan. Troligen ligger den ideala livssynen någonstans emellan våra. Jag har djupt rotade erfarenheter som säger att man aldrig, aldrig ska lita på någon som kommer med goda nyheter - det är i regel reklam eller önsketänkande. Men "önsketänkande" verkar inte finnas i hennes bransch. I min bransch är det ett centralt begrepp - under flera olika benämningar som alltid används som varningar eller förklaringar till nederlag. Kanske kunde vi mötas genom att dra en tydlig skiljelinje någonstans mellan den egna personen och omvärlden men just nu kan vi nog bara tycka illa om varandra.

Och så har jag åkt tåg och läst Sara Stridsbergs Drömfakulteten. Härligt. Det är en sådan där bok som ger intryck av att den borde läsas två gånger. Jag kan ännu inte riktigt bedöma om den är skenbart enkel eller skenbart svår. Jag MÅSTE läsa mera. Det var fö mitt livs första sjudagarslån och det var ju på tiden.

Nu skall jag söka jobb, rätta korrekturfel och kanske komma igång med att packetera BAM så att det är färdigt för nästa användare.

U.J.