Profit
Trenden har nått Borås: Nu har lokala entrepenörer lärt sig att stjäla koppar. Det har varit snack om det i rikstidningar sedan i somras men det är första gången jag hör talas om det på nära håll. Tusentalet stölder är anmälda i Västra Götaland hittills iår. Det norpas åskledare från kyrkor och familjegravar kan bli av med staket och koppartak.
Anledningen sägs vara det höjda priset på koppar. Det nya priset är.... 35-45 kronor.
Skulle du bryta loss ett kilo koppar och bära iväg det för 40 pix? Skulle du bära bort tio kilo för 350 kronor?
Det här återför mig till en av mina ekonomiska favoritfunderingar - kanske har den något med klass att göra . Jag tänker mig att jag och mina gelikar egentligen inte är såvärst mycket hederligare än "de kriminella" men vad jag slås är vilken skillnad det är på våra kalkyler. Av samma anledning som man bara ska äta gott godis borde man väl hålla sig till brott som lönar sig?(sic)
Man läser ibland notiser om folk som -utan att det står något om drogpåverkan - knivrånat mataffären i kvarteret för någon tusenlapp. Det är ungefär vad jag tjänar på att vara personlig assistent en lördag. Och timlönen på knivrån är knappast mycket bättre. Man spänner sig säkert innan och känner sig/är jagad efteråt. Om det dessutom blir förhör efteråt blir det inte mycket kvar (även man kommer undan påföljd). Lönen borde bli ungefär densamma, men det är naturligtvis möjligt att det finns de som trivs bättre med att råna än att vara personliga assistenter.
Vi gör nu det lilla tricket att vi sådär punschmässigt filosofiskt bortser från vår privatmoral (annat än möjligen en fördyrande omständighet) - jag var åtminstone förr otroligt konservativ i lag&rättsfrågor men jag har nog blivit lite mer korrumperad med åren. Men bort med det sista nu! Frågan är: Vilken är den minsta summa du skulle begå brott för om det innebar en liten men ändock risk att åka fast?
(Falska reseräkningar och liknande räknas inte. Vi talar stöld eller motsvarande.)
Min kalkyl ligger nog ganska högt. Åtminstone för brott med någorlunda påföljd och om det går ut över ens anseende och självbild (vilket det ju gör).
Jag tror min gräns ligger kring 100 000 kr om det är ett synligt brott med risk att bli igenkänd eller åka fast. Ska man må dåligt ska man kunna leva gott på det en termin eller hyggligt ett år. Varför skulle man annars begå brott?
För mindre än så snor jag inte så mycket som en kexchoklad.
U.J.
Anledningen sägs vara det höjda priset på koppar. Det nya priset är.... 35-45 kronor.
Skulle du bryta loss ett kilo koppar och bära iväg det för 40 pix? Skulle du bära bort tio kilo för 350 kronor?
Det här återför mig till en av mina ekonomiska favoritfunderingar - kanske har den något med klass att göra . Jag tänker mig att jag och mina gelikar egentligen inte är såvärst mycket hederligare än "de kriminella" men vad jag slås är vilken skillnad det är på våra kalkyler. Av samma anledning som man bara ska äta gott godis borde man väl hålla sig till brott som lönar sig?(sic)
Man läser ibland notiser om folk som -utan att det står något om drogpåverkan - knivrånat mataffären i kvarteret för någon tusenlapp. Det är ungefär vad jag tjänar på att vara personlig assistent en lördag. Och timlönen på knivrån är knappast mycket bättre. Man spänner sig säkert innan och känner sig/är jagad efteråt. Om det dessutom blir förhör efteråt blir det inte mycket kvar (även man kommer undan påföljd). Lönen borde bli ungefär densamma, men det är naturligtvis möjligt att det finns de som trivs bättre med att råna än att vara personliga assistenter.
Vi gör nu det lilla tricket att vi sådär punschmässigt filosofiskt bortser från vår privatmoral (annat än möjligen en fördyrande omständighet) - jag var åtminstone förr otroligt konservativ i lag&rättsfrågor men jag har nog blivit lite mer korrumperad med åren. Men bort med det sista nu! Frågan är: Vilken är den minsta summa du skulle begå brott för om det innebar en liten men ändock risk att åka fast?
(Falska reseräkningar och liknande räknas inte. Vi talar stöld eller motsvarande.)
Min kalkyl ligger nog ganska högt. Åtminstone för brott med någorlunda påföljd och om det går ut över ens anseende och självbild (vilket det ju gör).
Jag tror min gräns ligger kring 100 000 kr om det är ett synligt brott med risk att bli igenkänd eller åka fast. Ska man må dåligt ska man kunna leva gott på det en termin eller hyggligt ett år. Varför skulle man annars begå brott?
För mindre än så snor jag inte så mycket som en kexchoklad.
U.J.
posted by Urban at 7:44 em
1 Comments:
Tja det får vara ett brott som inte skadar någon annan mer än ekonomiskt, och helst får det väl gynna mig på något sätt, jag menar.. jag bor i Sverige varför skulle jag behöva råna någon.
Jag hade hellre gjort något brott som gav mig mer spänning men inte tog något från någon annan (förutom kanske lunchen och lite värdighet) och haft sex på allmän plats, streakat genom rosenbad eller kastat tårta på kungen.
Jag känner inte ens att jag skulle vilja göra det för skyhöga summor om jag visste att jag inte skulle åka fast. Jag är väl en sån där tråkig person som inte kan bortse från den personliga moralen.
Skicka en kommentar
<< Home