Trött visdom

En annan sak jag tänkte på i somras var att jag snarast skulle texta en liten skylt och sätta upp på skåpet där snasket brukar ligga (om det någongång finns något över).
"Sömn är naturligt godis" skulle det stå.
Det är fullkomligt sant. Man kunde kanske tillägga att ett välordnat samvete är ett bra snacks.

De senaste åren har jag periodvis varit sockerberoende - trots att jag var väldigt väldisciplinerad under min första termin som student. Men i somras var det plötsligt annorlunda. Vårens sötsug försvann. Jag gjorde inget annat än att jobba och att försöka sköta min sommarkurs. Det var inte världens roligaste jobb men jag fick vara ute och flänga en hel del och gjorde väl någon sorts nytta. Då trodde jag att det var början på ett nyttigare liv. Jag äter ju egentligen bara socker av två anledningar: för att lindra den värkande tröttheten och för att dämpa frustrationen. Det borde väl vara så svårt för en myndig person att hålla de båda sakerna i schack?

Och nu har jag torskat dit fullständigt igen. Den här dagen är en katastrof redan från början (och den har tyvärr bara börjat) . Det är onsdag i en av de viktigaste veckorna i min akademiska karriär (slutsputs av uppsatsen - det enda inslag på BHS som ger riktiga betyg och det enda som har någon betydelse vid anställningar) och jag kommer att tillbringa dagen med att äta chocklad och spela datorpatience. Jag är urtrött.

Men jag vet åtminstone att om jag inte utveckat diabetes tills på onsdag finns det hopp för mig. Men det kan inte uteslutas.

U.J.