Äntligen lite konkret kulturpolitik....

Det kan finnas de som missade att Expressen bjudit på en av de senaste veckornas mest läsvärda ledare: En skarpsinnig kulturanalys signerad Björn Ranelid. Läs, njut och begrunda.


Ärligt talat, den karln måste paradoxalt nog vara en av de mest nedtystade i svenskt kulturliv. Vad han än gör blir det ju konstigt. Han kan inte skriva en insändare utan att det blir en potentiell skandal och därför verkar det höra till den goda smaken att inte låtsas om honom alltför mycket.

En initierad polmagare - Westinaren - delar inte analysen att: Varje kulturminister bör skratta, leka, tala och sjunga första stämman i riksdagen innan de andra statsråden öppnar dörren och munnen till sina departement.

Inte heller håller han med om att den statsman som inte håller kulturdepartementet för det viktigaste bör avgå ur regeringen. Till och med jag har nog flera saker högre upp på min viktighetslista.

Och det här med kopplingen mellan sperma och fri entré på statliga muséer. Finns det inte något djupt sexistiskt i det? Om alla kvinnor på jorden avstår från mannens säd i sextio år...
Avstå? Som om det skulle handla om någon sorts ensidig "konsumtion". Jag vill minnas att jag hört talas om fantasier om kvinnor som är "addicted to semen" i sammanhang som inte smickrar ranelidaren.

Men läs, njut och begrunda. Ta gärna även en titt på karlns senaste (?) krönika där han häpnar inför de mindre begåvades "stalinistiska censur".

Björn Ranelid säger mer än tusen ord
fast tack och lov är ganska många av dem repriser.

Däremot har nog karln givit upphov till en tanke hos mig. Han har dekonstruerat något. Jag hoppas återkomma till detta.

Och en hel del uppvägs av hans fantastiska gästspel i Anders&Måns : (Klicka på "se programmet" och välj det första avsnittet, om ni inte redan sett det.) Om det är ett tecken på självdistans eller om han ansåg att han spelade en hjälteroll lär vi däremot aldrig få veta...

U.J.