Prestige?

Klok invändning av Erik i kommentar till förra inlägget. Eller, det är inte hans invändning ordagrant men när jag spunnit lite på den. Är det inte bra att kanon är rik och svåröverblickad?

Varför är det ett problem att inte ha koll på hela Litteraturen? Det betyder ju att jag har ett mycket allmänmänskligt men ändå helt unikt livsprojekt framför mig. Vad skulle jag göra om jag nu vid 26 års ålder hade koll på allt jag anser vara av värde, med de ca 50 år som återstår? Sitta som en annan Bloom och sura över att folk inte förmår inse att den verkliga insikten om King Lears väsen kommer kring den femtonde genomläsningen?

Jag har tillochmed bevis för hur jag blir när jag tycker att jag vet allt. Jag var konstant sur under min barnlitteraturkurs helt enkelt därför att många av de andra deltagarna inte ställde samma sorts frågor som jag, inte hade läst samma böcker som jag, inte hade läst några barnböcker tidigare eller för att de tog upp luft med deskreptiva påståenden om saker som jag ansåg att alla redan visste. (Ja, så hemsk kan jag faktiskt vara, om ni inte redan viste det.)

Och i alla andra sammanhang avskyr jag att vara den som vet mest. Jag vill helst vara den yngre i gruppen som har andra, äldre och klokare gruppmedlemmar att se upp till och lära sig av.

Varför i hela fridens namn känner jag mig då dum när det visar sig finnas en fransk författare som heter Daumal som jag inte hört talas om tidigare? Jag borde vara glad. Skattjakten fortsätter ju.

En förklaring gränsar till fenemenet att alla känner alla. När man upptäcker något kan man vara säker på att andra redan upptäckt det och därför är det riskabelt att tala om det som något nytt och spännande för då verkar man dum och efterbliven...
Och så handlar det på något sätt om legitimitet och trovärdighet. Vi som diggar kultur har ju en obehaglig vana att göra den till en del av vårt CV genom att plugga kulturvetenskap eller bli bibliotekarier, journalister etc. Och har man lagt en massa lånade pengar på att läsa litteraturvetenskap fast ens fastrar och mostrar inte förstod vad det skulle vara bra för så vill man ju åtminstone ha koll. Och så måste man ju vara stark i sin yrkesroll.

Prestige, prestige. Jag tar ju inte ens med kulturvetenskapen i min (första) examen! Enda anledningen till att jag kan känna skuld över att inte veta mycket om Daumal är för att jag behöver en förklaring till att jag inte avslutat mina studier på sex år.

På något sätt sitter jag i en fälla men det är jag själv som satt mig i den. Och jag tror många har det likadant.

U.J.