En mycket obehaglig figur

I Borås utkommer varje vår en sunkig humortidning som heter vårflamman. Den ges ut av teknister och kan väl beskrivas ungefär som ett programblad för valborgskortegen i Göteborg - fast med mer snusk och sämre humor. I år har ett par annonsörer klagat vilket har lett till en liten debatt i BT.

Å ena sidan står annonsörer som inte upplever sig få tillräckligt stor kontroll över sina annonser, å andra sidan teknister som tycker att de gör som de alltid har gjort och dessutom har varit grövre tidigare år.

Idag skriver någon en insändare i BT och framför elevåsikten – tidningen är som den är – och avslutar med den vanliga ursäkten när man gör något dåligt nuförtiden: Om läsaren inte gillar det, är det bara att sluta läsa.

Det känns som om det där har blivit en oerhört vanlig retorisk ”figur” (om man nu kan kalla det så) de senaste åren. Och den är oerhört obehaglig. Det är sådant som ungliberaler tar till när de vill publicera nidbilder av muslimer. Vad betyder den egentligen?

”Vi mobbar dig men du behöver inte gå genom just den korridor där vi gör det.”

”Vi kommer att prata skit om dig på festen men du måste inte gå dit.”

”Vi hatar judar egentligen och tycker att de är mindervärdiga men vi framför det inte offentligt, så det stöter ingen.”

<>Helt enkelt:

”Vi vill göra oss roliga över dig, men du behöver inte låtsas om det.”

Folk verkar på något sätt tro att en kränkning helt och hållet uppkommer inne i människan och går att avskärma sig från på samma sätt som från buller eller skarpt ljus. Och en kränkning uppkommer till stora delar inne i människan (men inte bara) men den är ”transcendent” – den går genom allt och bara vetskapen om att kränkningen förekommer någonstans räcker för att den ska sprida sig.

<>

U.J.