Att äta med klass
Ibland, framförallt på restaurang och när man är ganska liten får man större portioner än man orkar äta upp.
Jag har alltid fått höra: ät upp köttet åtminstone.
(Och det är en attityd jag hört på jobbet också. Man kan verkligen undra om den är försvarbar in på 2000-talet.)
Sofia däremot har alltid fått höra: ät upp grönsakerna åtminstone, de blir man inte så mätt av.
Vi är tjänstemannabarn båda två, tillochmed lärarbarn, men det känns ändå som den tydligaste klassmarkör jag mött på bra länge.
U.J.
Jag har alltid fått höra: ät upp köttet åtminstone.
(Och det är en attityd jag hört på jobbet också. Man kan verkligen undra om den är försvarbar in på 2000-talet.)
Sofia däremot har alltid fått höra: ät upp grönsakerna åtminstone, de blir man inte så mätt av.
Vi är tjänstemannabarn båda två, tillochmed lärarbarn, men det känns ändå som den tydligaste klassmarkör jag mött på bra länge.
U.J.
1 Comments:
Inbilla dig inte att lille Halvdan kommer att få gå från bordet innan grönsakerna är uppätna. ;)
Förresten är jag lite nyfiken på anonymous.
Skicka en kommentar
<< Home