En ytterst knapp garanti

(Kverulerande konsumentblogg)

För en tid sedan skulle jag resa till Finland på fantasyworkshop och då kunde det inte hjälpas längre. Jag må vara föräldraledig men det krävde faktiskt en lite uppryckning av mitt utseende. Och eftersom det är mängdrabatt på Dressman varje sommar gick jag dit och köpte två kortärmade skjortor. De jag köpte när jag fick mitt jobb för några år sedan verkar samtliga ha förfallit eller gått upp i rök.

Det fanns en sådan där lite flik runt en av knapparna om knappgaranti. Nu har jag inte så mycket emot att sy i knappar – lite persedelvård är trevligt då och då – men det var väl åtminstone inte fel.

Skjortorna var lite sådär linnigt stickiga så jag tvättade dem och strök dem för att de skulle mjukna lite.

Sedan drog jag till Finland och hade rätt trevligt.

En tid senare står jag hemma och stryker skjortorna igen – det blir en fasligt massa tvättande och strykande numera – och upptäcker att trådarna håller på att lossna på en av skjortornas knappar. En av knapparna kommer uppenbarligen inte klara en tvätt till.

Jag samlar mitt lilla kurage och går till Dressman. Jag har som sagt inte något emot att sy i knappar men lite mer än två tvättar ska en skjorta tåla om den anses ha särskilt välsydda knappar. Eftersom det är söndag och knapparna inte lossnat än utan bara är på väg att trilla av får jag lomma hem igen och komma tillbaka en annan dag för att prata med chefen.

Några dagar senare är chefen inne. Skjortorna jag gillade har sålt slut men där finns en annan vit som också kan duga. Jag får den skjortan istället. Går hem. Använder den otvättad (den här är lite mjukare), får någon av alla dessa fläckar man får när man slevar i sig med en hand för att man vyssnar ett barn med den andra. Kastar skjortan i tvätten. Och när jag står och stryker den upptäcker jag att minst en knapp är på väg att lossna.

Det finns bara förlorare i den här rätt poänglösa historien. Jag är inte intresserad av att ytterligare en kinesisk barnarbetare får stryk för att det inte gick att göra ett bra jobb. I synnerhet inte om det enda jag kan vinna är att jag får byta en skjorta som jag tycker ser okej ut mot en skjorta jag valt bort två gånger tidigare.

Men jag tror det finns en poäng om ansvarsfull konsumtion. Det är väldigt svårt att veta att ens kläder inte är gjorda av kinesiska slavar numera men man kan ju åtminstone välja sådana vars pris möjliggör en anständig betalning.

Det har funnits två problem med det. Dels känns det poänglöst att lägga pengar på kläder när man är småbarnsförälder och får vara glad om en skjorta klarar sig i två dagar utan stora matfläckar. Dels blir det en chockartad prisstegring – jag har gjort ett försök att handla riktiga kläder i en riktig affär och det blev i värsta laget. Det behövs fler mellanstationer, normaldyra kläder.

Men de problemen måste antagligen lösas.

(Nej, det fanns i stort sett inga andra poänger med det här inlägget än att göra eventuella läsare skeptiska till Dressman.)

U.J.