Långfredagens mysterier

Det finns ögonblick då man hör en mening för hundrade gången och plötsligt märker att man inte förstått den.

Mot slutet av dagens långfredagsgudstjänst framfördes en körsats där raden: ”Fader, förlåt dem ty de vet inte vad de gör” (eller vilken formulering det nu var i det här fallet) träffade mig rätt hårt. Det slog mig att jag inte vet vad det betyder. Vad menade han egentligen?

Mitt svar har länge varit barnets svar: Soldaterna förstod inte att Jesus var Messias och att de därmed förgrep sig mot Gud. Men nu tycker jag inte att det svaret håller längre. Skulle tortyren och avrättningen varit okej i Guds ögon ifall Jesus varit en vanlig människa? Enligt tidens rättsuppfattning hade den antagligen varit det ifall han varit skyldig. Dessutom är väl att bli behandlad som en vanlig människa något man får räkna med om man avstår från sin gudomlighet och går på jorden som en människa.

Handlade det om att soldaterna inte visste att han var oskyldig och skulle städas undan till helgen efter en summarisk skenrättegång? Nja, rättvisans relativitet var väl känd. Alla visste att livet var hårt, kort och meningslöst. De romerska soldaterna kunde hamna i situationer då de genom lottdragning blev avrättade för att hären förlorat. Pilatus var knappast någon banbrytande filosof men är genom sitt kända ”Vad är sanning?” ett bevis på att diskussionen om objektivitet och relativitet är mycket gammal.

Skulle det handla om att de inte insåg hur plågsam hanteringen var?
Människors liv var tungt och smärtsamt. Vanliga infektioner kunde med lite otur leda till döden. Gamla skador såsom benbrott kunde göra sig plågsamt påminda ett helt liv. I sådana samhällen är avrättningar populära att se på. De ger både en sorts avlastning – det finns de som har det värre – och ger en känsla/påminnelse om en högre ordning, samhällelig eller gudomlig.

Soldaters liv handlade om att slå eller bli slagna. För Jesus, hans lärjungar och deras antagonister var det en stor, avgörande och förfärlig dag men för ganska många måste det bara varit en vanlig dag på jobbet – må vara att den enligt evangelierna innehöll osedvanligt många och kraftfulla tecken. Nu har vi visserligen konstaterat att ”jag lydde bara order” inte är någon giltig ursäkt men man kan ändå förstå om den som hade till jobb att piska fångar piskade på som vanligt.

Ska man krångla till saken lite till, fanns det ju andra skäl till att de knappast kunde låta bli. Händelserna kan ju i viss mån sägas vara riggade. Att Jesus skulle dö en spektakulär, vanhedrande och plågsam död var förutsett långt innan han föddes. Det återstod bara att fördela rollerna.

Den finaste förklaring jag funnit hittills är att repliken skulle vara en sammanfattning av Jesu människoliv. Att han under sina dryga trettio år skulle fått en djupare förståelse för människolivets bräcklighet och godtycklighet. Att han visste att hans plågoandar kastats hit och dit av sina rädslor, sin hunger och livets tillfälligheter, tvingats göra sig hårda för att de hårda överlever, och nu stod i begrepp att kasta ännu en person in i den ständigt roterande dödsspiralen.

Jag är inte riktigt nöjd med den men den får duga för ikväll:
Fader, förlåt dem. De vet inte vad de gör. Förlåt dem och låt din sanning göra dem fria.



F ö är det bisarrt att som Mel Gibson hacka på den förste rövaren. Nu är jag ju knappast någon expert på gudomlig rättvisa men fanns det någon vars hån man kunde överse med vore det väl honom. Han kunde inte göra något för att förhindra det som skedde, han hade diabolusiskt ont och bredvid honom hänger en man som är känd som en stor undergörare. Det finns ett sista hopp –och det verkar det inte bli något av. Kan man inte förstå ifall rövaren blir lite oförskämd då?
Jag tror det är den enda synd mot människosonen i ”Passion of the Christ” som får en synlig bestraffning. En fågel sänker sig ned över rövaren och hackar ut hans ögon. Så blir det ett straff för den fattige, maktlöse som slänger ifrån sig några mindre väl valda ord i sitt livs värsta stund, medan de som faktiskt har makten över situationen, de som intrigerar, beslutar, administrerar, spikar och piskar klarar sig rätt fint. Det skulle man kunna kalla att sila mygg och svälja kameler.

U.J.