Skrivövning: En äkta make

Igår var det sista gången på den där fantasy-kursen i Helsingfors jag i ett anfall av hybris trodde jag skulle gå. Sedan trängde sig verkligheten på i form av lite kommunal verksamhetsutveckling och min dotter som jag visserligen fortfarande tycker är ganska lättskött men som det knappast är vidare bekvämt att sköta ensam flera dagar i veckan.

Nåväl, igår var det som sagt sista gången och Maria Turtschaninoff uppmärksammade detta med att lägga ut en skrivuppgift.

Jag är rädd att jag har fuskat lite. Till att börja med fick jag betänketid över natten för det fanns saker att ordna med och ett barn som inte ville sova. För det andra skriver jag långsamt men ville som vanligt hinna till den punkt jag tänkt så det drog över tiden lite. Det tog längre tid än tio minuter men inte fullt tjugo.

Det ger lite att tänka på. Jag aldrig gjort skrivövningar på tid förut - åtminstone inte sedan jag slutade grundskolan. Jag måste vara lite mer på hugget inför försommarens Finlandsresa och antagligen skriva lite mer sammanfattande. Här hade jag ju kunnat berätta betydligt utförligare. Jag tror också att en av fantasy-genrens villkor är att man måste vara ganska varsam och detaljerad för att få läsaren att acceptera det omöjliga. Därför blir många berättelser lite larviga i sammanfattning och det är därför den där lättlästa ungdomsfantasyn är ett riskprojekt.(Jag är inte övertygad om att den stora utgivningen av barnfantasy är av godo för genren. Jag är faktiskt lite bekymrad över den.)


Äkta make
Den unge mannen ser sig omkring, lite förbryllad. Utifrån verkade det bara vara en trädstam med en lucka i men nu står han i en stor sal och dessutom ser han flera dörrar och sidorum. Och överallt katter. Vita, svarta, bruna spräckliga. Men det luktar inte katt utan nyskurat golv och han känner att det står en köttgryta och puttrar i ett kök i närheten.
Kvinnan som möter honom är betydligt äldre – inte gammal direkt men på väg att bli det. Hon räcker honom en välkomstbägare. Han tar tacksamt emot den för han har gått hela dagen och när hon hälsat har han redan tömt hälften av den. Han uppfattar inte riktigt hennes namn men när han druckit färdigt förstår han att hon frågat efter hans ärende.
- Jo, det gäller platsen det stod om på skylten.
- Jag förstod det. Det är många som kommit och frågat. Vi får alldeles strax se om du har vad som krävs för att bli en äkta make.
Ett ögonblick senare är det något som kliar till. Det är som om han hade haft värmeklåda över hela kroppen men han kan inte klia sig. Kvinnan verkar bli längre, bordet bredvid henne och katterna blir större. Golvet kommer närmare. Det känns som om att hans ansikte blir längre. Han kan inte längre greppa bägaren, den faller ur hans hand men landar prydligt stående på golvet. Han står i jämnhöjd med den, han behöver stödja sig på armarna för att inte falla raklång. I bägaren ser han sin spegelbild. Hår överallt, blank nos, stora hängande öron. Han är en liten hund. Och han hinner knappt tänka det förrän färgerna omkring honom börjar att förändras, samtidigt som dofterna slår emot honom. Köttgrytan doftare godare än någonsin och nu känner han även exakt vad som är i. Och här finns massor av katter som måste ut! Det börjar spritta i bakben och svans när han samlar till språng.

Kvinnan skrattar:
- Jo, du har vad som krävs. Du kommer att vara trofast och komma när jag behöver dig. De andra som kommit – och nu förstår han att hon syftar på katterna – var lite för egna.
Hon har plötsligt en silverblänkande skål i sina händer som hon sätter ned framför honom och han börjar genast lapa i sig. När tungan slickar mot skålens botten märker han att han kommer allt längre från skålen. Han växer igen.
- De andra skulle förstås kunna få tillbaka mänsklig gestalt om de ville, skrockar kvinnan. Men då måste man dricka genast och katter tar inte gärna order.
Hon måste se att han ser förvirrad ut för hon fortsätter:
- Var inte orolig. Det här är det bästa som hänt dig. Du ska få ett gott och bekvämt liv, rikedom och små söta barn. Allt du önskar dig. Men jag behöver dig vid min sida för att klara något viktigt, min käre make.
Och han känner att även om han återfår mänsklig gestalt så är det inte samma gestalt som förut. Han är någon annan. Hennes make.

U.J.