Det finns hopp...

... jag skriver igen. Någon sorts kombination av inspiration och tillkämpad skrivro råder, för första gången på mer än ett år, tror jag. Typiskt nog kom ruset just när jag hade satt mig för att försöka ta tag i min hemtenta på allvar så jag får väl ha dubbel ångest i morgon istället. Först tänkte jag trycka ned allt som vanligt men det dök upp konkreta formuleringar och sidoresonemang som jag ville ha så jag antecknade lite och rätt som det var hade jag skrivit i en timma och flera sidor smånotiser som skulle stoppas in lite här och var. Då gav jag upp tentan och gick och satte mig vid datorn och bankade tills Sofia kom hem.

Det är en novell, tror jag. Teoretiskt sett skulle det kunna byggas ut till en roman eller novellsamling men det är nog risk att det blir utdraget då. Jag är ganska säker på att det är Science fiction.
Det är alltså en kombination som torde vara omöjlig att "göra något av" ur kommersiell eller karriärmässig synvinkel men jag bryr mig knappt ett spår. Jag är bara så glad att den där bubblande magin är tillbaka.
Lite SF passar ju förresten alldeles utmärkt eftersom jag funderat på att gå med i e-postlistan Skriva igen någon gång under våren, om den nu fortfarande är aktiv.

Tjoho, arma tentan. Ursäkta mig, jag är hög och måste gå och lägga mig innan jag tänder av.

U.J.