Godkänd

Och så har jag fått besked om uppsatsen. Den är godkänd. Vad ska jag nu leva för? Beståndsutveckling kanske. Och sedan julklappsinköp.

Jag har nog alltid vetat att min uppsats knappast var någon VG-kandidat. (Uppsatsen är det enda inslag på BHS som kan ge VG. 10 % av uppsatserna får det.) I första hand är jag kanske lite stött för att jag inte tycker jag fått så mycket synpunkter och framförallt inte så mycket uppskattning som jag gärna hade fått (jag har faktiskt gjort två undersökningar istället för en och jobbat ett år istället för ett halvår men kvantitet och kvalitet är ju inte samma sak) men i grund och botten handlar denna känsla om tomhet nog om mitt problematiska förhållande till ordet Godkänd. Något har det med mina gamla streberambitioner att göra och till ganska stora delar kommer det av gymnasiebetygssystemet där ordet godkänd ju verkligen inte är något vackert ord. Godkänt är de som ligger underst i högen och inte kan underkännas, i regel för att spara arbete - och därmed pengar - för utbildningsinstitutionen.

Sedan dess blir jag lite förskräckt eller möjligen arg när någon försöker tala vänligt till mig och säga att "det här ska nog bli godkänt" och vill slå näven i bordet och säga "Vadå godkänt? Vem tror du att jag är? Det ska vara med spets!." Det där var en svår grej på körskolan. Och där var jag ändå en väldigt dålig elev.
Jo, jag har fått många Gn i högskolevärlden men det har inte hjälpt. Kanske har G-föraktet kommit tillbaka de senaste åren i Borås. Här kan man ju i regel bara få G och utbildningen är ju.... godkänd.

U.J.