Jobb och pengar

Det är söndag morgon när jag åter hittat en stund för att skriva lite. Det sägs att det blåser orkan utanför men balkongen sitter fortfarande kvar så jag är inte vidare imponerad. Egentligen skulle jag jobba idag. Jag skulle faktiskt ha jobbat igår också men jag blev friställd och fick nöja mig med att

* Skicka allt vad slutversioner av uppsatser och enkätsammanfattningar heter till min uppdragsgivare. Jag lämnade (efter mängders med bla jobbrelaterade förseningar) in för tryck i torsdags och kommer att bli en av de sista på BHS som har sin uppsats i tryckt form på biblioteket - framöver ska de bara lagras elektroniskt. Om allt går som det ska kommer jag inte att tänka på min uppsats i mer än någon kvart under resten av mitt liv, förrutom att jag ska göra vad jag kan för att dölja den.

* Lämna kontouppgifter till Högskolan och lite annat småpyssel

* Köpa sisådär 40 kg mat varav jag personligen måste burit hem omkring 30 kg (med lite hjälp av bussen)

Sedan åt vi fläskkebab och småpysslade. Idag blir det julgransplundring utan gran. Glögg och pepparkakor ska göras slut under rituella former.

Men egentligen skulle jag alltså ha jobbat idag. Men så blev det inte. Vi var för duktiga. Jag hade blivit bokad för fyra dagar alltså sisådär 32 timmars arbete men vi var klara efter knappt 16. För hög bibliotekariehalt....
Det var ett skönt men helt nipprigt extraknäck. Huvuduppgiften bestod av:
1. Mata in ett personnummer i Ladok
2. Gör en mycket hastig kontroll att uppgifterna stämmer med de på listorna
3. Skriv ett "J" framför den kurs personen lämnat in blankett om
4 Klicka på "uppdatera"
5. Upprepa från 1. tills natten kommer eller högen är slut.
(Jag kände mig svullen i käken efter första dagen för jag mumlar för mig själv när jag skriver in personnummer - de är lite för långa för att komma ihåg på annat sätt.)
Ibland sorterar man post eller går och fikar. Citronte som smakar citron(!) och automatchoklad som är god!

Jag kan faktiskt inte minnas när jag hade ett så trevligt extraknäck senast. Kanske har min uppskattning lite att göra med att det är sådant man brukar få göra gratis, i föreningslivet och liknande. Och så är det faktiskt trevligare att fika med kårmuppar i ett sådant fikarum än att hälla i sig te ensam i städrocken. Överhuvudtaget den här kombinationen av muggar och kontorsmiljö ger grava asociationer till vi kollegiumfyrors livsstilsserie. Man kan glida omkring i korridorerna med en mugg eller pappershög i handen och tänka "Nu ser det nog ut som om jag vet vad jag håller på med."

Men det här med att jag inte jobbar idag är ett bekymmer. I synnerhet som gårdagens matköp gick på ungefär lika mycket som jag kommer att få för de senaste två dagarnas jobb, efter skatt. Vi hann inte ens börja lyfta någon helgersättning.
Jag befinner mig i den lite otrevliga sitsen att jag visserligen extrajobbat mer än halvtid den senaste månaden (arbetstiden torde ligga på omkring 75%) men att det ändå inte verkar göra någon skillnad eftersom pengarna rinner ut igen. Någonting måste göras. Jag måste ha pengar om jag så skall arbeta för dem!

Vem vänder man sig till nu när allmigthy Göran är borta? Kung CG eller Fredrik II? Hursomhelst:

Käre makthavare.
Var inte det här årsskiftet lite oövertänkt? Varför stressa? Kan inte beslutet rivas upp? Det känns lite onödigt och forcerat att redan skriva 2007. Och Alliansen hade ju en dålig start så jag kan mycket väl tänka mig att ge dem deras 100 dagar en gång till, om vi åter kan skriva hösten 2006. (De dagarna kan betalas tillbaka sista året. Det händer ändå ingenting sommaren före ett val.)
2006 må ha varit ett beigt år men 2007 är ur ekonomiskt hänseende närmast bajsbrunt. Just som jag avslutar mina dagar som julproletär gör sig förändringarna påminda. Exempel:

* Min jämkning går ut och eftersom jag förhoppningsvis ska hitta ett schyst jobb snart drar jag mig för att lämna in en ny. Det innebär 10 % skatteökning, vilket märks i plånboken.

* Jag har fått en a-kasseavgift på 3 000 kr/år och inser att det inte kommer att finnas några studerandemedlemmar i framtiden. Jag tillhör ett utdöende släkte.

* CSN kommer mycket snart att kräva mig på lika mycket till. Jag ska betala för jag vill bli av det så snabbt som möjligt (det torde gå på omkring 10 år) men jag kan inte påstå att jag blivit särskilt mycket rikare sedan förra året.

* En ny tv-avgiftslag har trätt i kraft vilket kan kosta mig lika nästan mycket till. Jag har fortfarande inte blivit riktigt klok på den men det är möjligt att jag måste betala tv-avgift nu. Jag kan inte neka till att jag äger en dator. Samtidigt vore det billigare för mig att se de program jag ser via webb-tv på bio, ungefär så mycket använder jag det. I sak är det nog bra att lagen är teknikneutral men det borde väl rimligtvis finnas någon möjlighet att komma undan? Den nya lagen är ett hån mot mina sju tv-fria år. Man borde ju kunna få ha ett val: Vill man ha ett liv med tv eller ett liv (nästintill) utan tv? Däremot tycker jag att SVT ska få mycket pengar för det är ju det enda man (nästan) kan titta på.

Lägger man ihop summan av det här inser man att den här månadens jobb varit i princip förgäves och att den Prag-resa jag fantiserat om och de där båda tusenlapparna som jag lovat upp till att gå på konserter och sådant med folk för är långtifrån säkrade.

Jobb är en svekfull drog. (Jag vill förresten minnas att "jobba" ursprungligen inte betydde "lönearbeta" utan åtminstone under tjugotalskrisen var benämningen på diverse fula men inkomstbringande trix som de s k gulaschbaronerna ägnade sig åt. Det är något att tänka på.)

U.J.