Hack-ordning

Nu har jag skrivit ut en massa jobb-annonser igen. Och det är återigen slående hur lika de är allihop. Då menar jag inte att de vill att man ska ha examen och att de lägger stor vikt vid personlig lämplighet. Det är själva tjänsterna som är lika.

Framförallt handlar det om barn. Barn- och ungdomsarbete. Läsfrämjande arbete.
Barnverksamheten är en stor del av bibliotekens verksamhet, någon gång har jag hört att den svarar för omkring hälften av utlåningen. Därför borde det kanske vara ganska vanligt med annonser efter barnbibliotekarier. De borde kanske omfatta .... hälften av annonserna.
Så är det inte. Det är snarare 75%, om inte mer om man bara begränsar sig till att bara läsa annonser för folkbibliotek. (Biomedicinska biblioteket i Göteborg annonserar av naturliga skäl sällan efter barnbibliotekarier.) Emellanåt får jag intrycket av att det är typ alla.

Det annonseras oerhört sällan efter "vanliga" bibliotekarier. Och jag tycker mig ana en befodringsgång. Den nye bibliotekarien börjar som barnbibliotekarie i A-köping. Hon arbetar med det i några år tills en annan bibliotekarie pensioneras eller dör. (Bibliotekarier byter sällan arbetsplats.) Då uppstår en lucka inom något ämnesområde, låt oss säga humaniora och film, en rad omflyttningar sker på arbetsplatsen och vår nya bibliotekarie finner sig vara ämnesansvarig för Kemi, fysik och teknik. Samtidigt annonserar biblioteket efter en ny barnbibliotekarie.
Jag skulle önska att någon magisterstudent tog tag i det här och skrev en uppsats och bevisade en gång för alla:
Bibliotekarier hatar barn.
(Visst det finns många bra och engagerade barnbibliotekarier men jag blir mer och mer övertygad om att det finns ett strukturellt problem, som delvis har att göra med vilka som rekryteras till att bli bibliotekarier.)

Den uppsatsen lär aldrig skrivas. Det vore knappast vidare smidigt att lämna som arbetsprov när man själv söker jobb som barnbibliotekarie och förresten har jag hittills inte hört talas om någon student på bibliotekshögskolan som är intresserad av att ifrågasätta systemet.

Appropå arbetslöshet har jag just fått avslag från Akademikernas Erkända Akassa. Detta eftersom jag ärligt nämt att det finns 6 högskolepoäng till som jag vill ta i mitt liv, men att de inte påverkar mitt arbetsliv och att det inte är aktuellt den närmaste tiden. (Jag har ju examen för sjutton.) Detta tolkar de som att jag har studieuppehåll.
Jag är inte vidare glad men kan nog leva gott utan deras inblandning. Frågan är bara om jag ska vara rakryggad nog att säga upp mitt medlemsskap.

U.J.