Det var årets kulturhändelse det

Nu har jag för tredje gången varit på min sista debutantprisutdelning. Mannheimer vann. Jag har inte läst någon men höll på Boardy. Sett till scenframträdande är Mannheimer en värdig vinnare. (Sett till scenframträdande är Hassan Loo Sattarvandi en rätt ovärdig katapultpristagare, men nu är det ju inte det som bedöms. Förhoppningsvis har juryn gjort sitt jobb.)
Eventuellt var det faktiskt ett överraskningspris i år.

Satt långt bak, bredvid två tvättäkta kulturmarodörer som väste "gud vad gymnasialt" när en av de nominerade till Lilla BT-priset läste. Jag höll faktiskt med dem. Det tyder kanske på att jag inte är lika gymnasial längre. Fast jag tvivlar på det. Jag har haft en låg dag idag. Idag hade inte Hemingway fått godkänt. Andra dagar är jag oerhört lättpåverkad och tycker att "Det snöar." är en genial mening -åtminstone om jag har skrivit den själv.

(Samma kulturmarodörer kallade förresten Elin Boardy för "brådmogen" eller något i den stilen.)

Annan minnesvärd sak är att jag tyckte synd om den stackars tredjepristagaren i lill-priset. Han gick minsann på folkhögskola (skrivarlinje antar jag) och skulle minsann bli författare. Och så fick han brons efter två snoriga gymnasieungar. Fast han fick åtminstone prispengar, vilket väl de andra "stora" författarna inte fick.

Annars minns jag det mest som en halvdan kväll som krönte en rätt usel dag. Evenemanget var det nog inget fel på men nu blev det mest en påminnelse om mina kroniska tillkortakommanden som prosaiker, bibliotekarie, kulturskribent och minglare. Jag var en gång en blivande föredetting. Det känns länge sedan nu.


U.J.