[Infoga valfri ordvits typ "cellsam litteratur"]

I en gammal BT hittar jag en notis om att bland annat Jonas Hassen Khemiri och Åsa Linderborg ska göra fängelsebesök. Projektet "författare på kåken" är tänkt att öka läslusten och inspirera fångar att själva skriva.
Det är väl en fin föresats. Även om vi ständigt förkastar påståendet att kultur skulle göra någon till en bättre människa så känns det ju ändå som ett ganska vettigt sätt att sitta av sin tid.

Men det finns ett litet aber som de inte verkat räkna med. Hur blir det när det här möter verklighetslitteraturstrenden och besattheten av kriminallitteratur? Vi kommer att översköljas av bygger-på-en-sann-historia-böcker som heter saker som "en förskingrares bekännelser", "ett jävla liv" eller "mord och långa visor" inom ett par år.

Man kan om och om igen fråga varför människor som inte redan lider av uppfattningen att de ska bli författare ska uppmuntras till det. Fast å andra sidan kan det kanske leda till en nystart för en och annan och det blir säkert ett par bra historier på Khemiris kommande biblioteksbesök.

U.J.