Nionde januari
Idag är det den nionde januari. Det är i sig inte något märkvärdigt med det men datumet har ändå en beklämmande innebörd. Det är nämligen sista dagen då mitt simkort (till simhallen för bövelen!) är giltigt.
Simhallskortet är ett av få fixa idéer jag haft som kunnat kallas nyårslöften och som jag faktiskt hållit, åtminstone nästan. Jag lovade uttalat att simma en mil den första månaden. Det höll jag. När jag insåg att det inte skulle bli särskilt jobbigt började jag eftersträva att simma tio mil på ett år. Det höll.. tills någon gång i höstas. Någon gång när den fyrtionde poängen vägde över i höstas slutade jag att gå - jag tyckte faktiskte inte att jag hade något val - och jag ligger fortfarande drygt tre mil back. Men jag vet att det gick. Jag låg naturligtvis hela tiden retligt nära den gräns där träningen skulle börja ge resultat. I bästa fall blir det en läxa i ödmjukhet.
Nu har det hänt mycket igen. Kanske borde man skriva ikapp. Listor om 2005 är tydligen inne. Jag tänkte egentligen skrivit min summering på nyårsafton men det blev inte av.
2005 var hursomhelst ett hårt år. Som de flesta år, men ändå något speciellt. Det var året då farfar dog, då farmor bröt benet och hamnade på hemmet. Det var året då gammelfaster operarade hjärtat. Det var året då fasters villa brann.
Det var också året då en av kusinerna förlovade sig och jag till slut fick möjlighet till en liten västgötasemester med Sofia.
En ny påminnelse om min vikande ungdom lämnades mig genom att jag fyllde 25.
Det var året då jag troligen tog fler högskolepoäng och tjänade mer pengar än någonsin förr. Jag kan dock inte påstå att jag blivit särskilt mycket klokare eller lyckligare. Det är troligen det år då jag haft minst fritid. Som Erik sa "Det problemet löser jag genom att omdefiniera betydelsen av "liv" "
Och det är året då jag skrev det första som kan kallas en fullbordad roman. Och det var året då jag inte hade tid att bearbeta den.
Ett surt år. Det skulle tarva stora mängder champagne för att skölja ned det.
U.J.
Simhallskortet är ett av få fixa idéer jag haft som kunnat kallas nyårslöften och som jag faktiskt hållit, åtminstone nästan. Jag lovade uttalat att simma en mil den första månaden. Det höll jag. När jag insåg att det inte skulle bli särskilt jobbigt började jag eftersträva att simma tio mil på ett år. Det höll.. tills någon gång i höstas. Någon gång när den fyrtionde poängen vägde över i höstas slutade jag att gå - jag tyckte faktiskte inte att jag hade något val - och jag ligger fortfarande drygt tre mil back. Men jag vet att det gick. Jag låg naturligtvis hela tiden retligt nära den gräns där träningen skulle börja ge resultat. I bästa fall blir det en läxa i ödmjukhet.
Nu har det hänt mycket igen. Kanske borde man skriva ikapp. Listor om 2005 är tydligen inne. Jag tänkte egentligen skrivit min summering på nyårsafton men det blev inte av.
2005 var hursomhelst ett hårt år. Som de flesta år, men ändå något speciellt. Det var året då farfar dog, då farmor bröt benet och hamnade på hemmet. Det var året då gammelfaster operarade hjärtat. Det var året då fasters villa brann.
Det var också året då en av kusinerna förlovade sig och jag till slut fick möjlighet till en liten västgötasemester med Sofia.
En ny påminnelse om min vikande ungdom lämnades mig genom att jag fyllde 25.
Det var året då jag troligen tog fler högskolepoäng och tjänade mer pengar än någonsin förr. Jag kan dock inte påstå att jag blivit särskilt mycket klokare eller lyckligare. Det är troligen det år då jag haft minst fritid. Som Erik sa "Det problemet löser jag genom att omdefiniera betydelsen av "liv" "
Och det är året då jag skrev det första som kan kallas en fullbordad roman. Och det var året då jag inte hade tid att bearbeta den.
Ett surt år. Det skulle tarva stora mängder champagne för att skölja ned det.
U.J.
posted by Urban at 11:10 em
1 Comments:
Hmm... det där om att omdefiniera vad "liv" är för något (dvs. att mena att det kan innebära aktiviteter som iaf liknar studier) var egentligen tänkt som en polemik mot de i vår gemensamma bekantskapskrets som när de beklagar sig över att de inte har något liv, avser att de inte har supit på ett tag. Den (omdefinieringen) har dock visat sig skadlig för mig också, så jag föreslår att vi gemensamt tar tillbaka den nu.
Skicka en kommentar
<< Home