Från trollets tillfälliga bostad

Nu har jag lånat ut Högskolans exemplar av Klotjohan. (Stadsbibliotekets är alltså fortfarande ledigt.) Några saker slår mig. För det första vilken lång karriär trollet har bakom sig. Serien inleddes i mitten av trettiotalet och avslutades (efter vissa uppehåll) 1970!
För det andra kommer jag återigen att tänka på fenomenet att man måste "lära sig" läsa vissa serier. Många serier har en särskild form som gör att det tar ett tag att fatta koderna och på allvar uppskatta poängerna. Klotjohan är delvis en sådan serie: Enskilda demonstrationer i antologier blir sällan särskilt kul. När man däremot har ett album och samma typ av (lite lätt studentikosa) skämt ständigt återkommer och varieras stortrivs man snart.
Jag tror jag ska göra ett litet brott mot upphovsrättslagen (som jag i övrigt tycker är viktig) och lägga in någon favoritbild här som slutsalut för Gahlin. När jag varit i skolan och haft tid att lära mig hur scannerna fungerar.
Men det tar alltså ofta tid för mig att lära mig att uppskatta serier. Jag minns att det t o m fanns en tid då jag inte uppskattade Ernie (fast serien har utvecklats sedan dess.) Nemi tyckte jag om från första strippen. Däremot tog det 500 rocky-strippar att på allvar börja gilla serien. Fast liksom Nemi tyckte jag om den även av andra skäl än humorn - den gestaltar en värld som jag tycker om att titta in i.
Pondus tog också lite tid, fast i viss mån handlar det nog även där om att serien utvecklats.
När det gäller Assar återstår en del för att jag ska uppskatta den men det skulle inte förvåna mig om det blir nästa. (Kanske kan jag bli lite mer nyanserad i min kritik av sektionen här i stan då.)

U.J.

P.S. Ett syfte med 101 ord var att ge träning i att skriva bättre avvägda stycken och förmå mig sätta punkt efter dem. Det går som ni märker åt pipan. Får ta igen det någon annan gång.

D.S.