Vägen till kulturen går inte genom studier!

När jag läste litteratur hade jag en kursare som bodde i kollektiv. Han visade sig ha läst en del av Gao Xingjians poesi och anledningen var att han och en annan känd kollektivbo hade suttit och läst någon bokreabok över axeln på varandra. Anledningen var att slippa ta tag i sina riktiga studier.
Jag blev lite avundsjuk. Jag hade inga planer på att flytta men tror ändå jag tyckte att "ett sådant där kollektiv/korridor vill jag också ha!

Nu förstår jag det ännu lite bättre. Med en magisteruppsats i vardande börjar bokhyllorna att ropa. Jag sitter bredvid - eller mellan beroende på vilken dator som för tillfället fungerar- Sofias hyllor och skriver och när jag värkt ur mig en mening och ska värka ur mig en till blir det så lätt att man nappar åt sig en bok och läser några sidor istället. Lite Szymborska (rekommenderas) något kapitel av Nina Björk, alla böcker blir med ens så aptitliga. I gårkväll tyckte jag plötsligt att vad som saknades i mitt liv var tid att läsa Francis Villons "Det stora testamentet". (för den som glömt: Fransk medeltida balladdiktare, skrev en pocketbok som jag visserligen inte ångrar att jag köpte men som jag haft länge utan att göra några utfall mot.)
Och jag gillar vad jag läser. Jag börjar bli riktigt förtjust i Kristina Lugns humor.
Det här låter pretto men det är inte min poäng. Min poäng är att dessa kvaliteter och njutningar konstituteras av min uppsats i informationsvetenskap.

Träffar ni på hängivna poesiläsare finns det anledning att tro att de misskött sina studier.

U.J