Vi vantrivs i familjen!
Intressant diskussion med Erik häromdagen som jag återkommer till i tankarna då och då. Tydligen är vi nordbor märkbart mer familjekritiska än andra. När vi pratar familj är det med fokus på problem. Många intressanta förklaringsmodeller är tänkbara. Själv gillar jag tanken på att det skulle bero på Ibsen och Strindberg men tesen måste testas hårdare - jag vet alldelles för lite om borgliga spanska dramatiker.
En tanke som slog mig nu är att det skulle kunna ha ett samband med bristen på klasskamp på senare tid. Den förändringen skulle isåfall inträffa ganska sent och är givetvis ingen fullständig förklaring men sedan sossarna och överheten samsades i Saltsjöbaden har visserligen klassskillnader varit ett motiv i konsten men knappast det primära sättet att skildra förtryck, makt och underordning. Har finns ingen gammal adel att var bitter på. (Vi föraktar dem istället.) Kanske kan den särskilda "storfamiljen" i den svenska brukskulturen bidragit också.
För konflikterna i familjedramat är ju ofta(?) sådana som även skulle kunna uttryckas politiskt?
Nu tänker jag bara högt. Vad tycker ni?
Om Kult levde och hade hälsan skulle jag definitivt gå på redaktionsmöte och argumentera för ett temanummer om familjen! Framsiderubrik: Den borgliga familjen! eller Vi vantrivs i familjen!
Idag skriver aftonbladet om en föga uppseendeväckande undersökning men man kan ju samtidigt undra om det finns ett samband.
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,792695,00.html
Jag undrar om det inte är sådanahär frågor vi ska ha tematisk forskning till.
U.J.
En tanke som slog mig nu är att det skulle kunna ha ett samband med bristen på klasskamp på senare tid. Den förändringen skulle isåfall inträffa ganska sent och är givetvis ingen fullständig förklaring men sedan sossarna och överheten samsades i Saltsjöbaden har visserligen klassskillnader varit ett motiv i konsten men knappast det primära sättet att skildra förtryck, makt och underordning. Har finns ingen gammal adel att var bitter på. (Vi föraktar dem istället.) Kanske kan den särskilda "storfamiljen" i den svenska brukskulturen bidragit också.
För konflikterna i familjedramat är ju ofta(?) sådana som även skulle kunna uttryckas politiskt?
Nu tänker jag bara högt. Vad tycker ni?
Om Kult levde och hade hälsan skulle jag definitivt gå på redaktionsmöte och argumentera för ett temanummer om familjen! Framsiderubrik: Den borgliga familjen! eller Vi vantrivs i familjen!
Idag skriver aftonbladet om en föga uppseendeväckande undersökning men man kan ju samtidigt undra om det finns ett samband.
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,792695,00.html
Jag undrar om det inte är sådanahär frågor vi ska ha tematisk forskning till.
U.J.
posted by Urban at 3:59 em
4 Comments:
sedan jag började mina högskolestudier har jag märkt att jag är avsevärt mycket mera fäst vid min familj än de flesta andra. och, som en följd av det brukar jag säga att jag är just osvensk. sistnämnda är dock inget jag direkt konstaterar med glädje. jag tycker om att tycka om min familj (det konstaterar jag med glädje). men jag tycker också om att vara svensk. eller snarare, jag är stolt över att vara svensk. osvensk gånger två alltså?
Vad gäller det där med svenskhet brukar jag halvt paradoxalt säga att jag är stolt över den svenska bristen på patriotism. Samtidigt har jag (och det tror jag mig dela med många!) en smått arrogant attityd som säger att Sverige är ett bättre land än andra. Detta är dock inte kopplat till "svensk kultur" eller "det nordiska landskapet", utan till det svenska socialförsäkringssystemet och det faktum att vi är (typ) världens mest jämlika land.
Jag använder "den andre" för att lugna mig själv då jag nås av rapporter om hur det står till i världen: När det kommer hemska rapporter globalt tänker jag "det är amerikanernas fel" och när kvällspressen skriver någon artikeln om idiotiska trender som bådar illa för framtiden tänker jag "äh, det där är bara något för dumma stockholmare".
Helt sunt är det kanske inte.
Personligen har jag i regel ett ganska positivt förhållande till min familj men jag tror att jag med internationella mått är lite svensk, åtminstone i förhållande till delar av släkten.
F ö utdelas minuspoäng till den kulturvetare som inte omedelbart såg vad rubriken "vi vantrivs..." alluderade på.
Eller nej.. det är ju inte direkt kulturvetenskap... vad är det egentligen?
U.J.
Nej, kulturvetenskap är det kanske inte direkt men visst är "Vi vantrivs i kulturen" en klatschig titel?
En klassiker av Freud som jag trodde att jag skulle läsa någon gång, på den tiden jag fuskade som beteendevetare.
Vet inte om den räknas till litteraturhistorien, även om den troligtvis haft visst inflytande. Vet tex inte om Bloom diggar den.
U.J.
Skicka en kommentar
<< Home