lördag, maj 20, 2006

Tiden går...

... alla andra tar bilen.
När jag sitter och konstruerar tabeller för att ännu en liten stund slippa tänka de stora övergripande tankarna slås jag om igen av att mitt förhållande till helger förändrats med åren. jag vill minnas en tid då jag värdesatte dem väldigt mycket. Jag ville till exempel inte gå i lördagsgruppen på konfirmationen eftersom jag värdesätte mina lördagar för mycket. De var mitt andningshål, fast redan då ägnades de nog mycket åt "arbete".
Här i Borås jobbar man aldrig helg. Åtminstone inte i retoriken, fast så duktig att jag kan leva upp till det är jag inte.
Numera noterar jag mest att det är helg med viss irritation. Det betyder att jag inte kommer att få svar på mäjl jag skickat och att det inte kommer att komma någon post på två dagar. Jag kommer inte att kunna ringa några viktiga samtal (då jag har sådana) och affärer och bibliotek har sämre öppettider.
De bra sakerna med helger består av två radioprogram och en ny serie i svd.se .

Var det länge sedan jag skrev igen nu? Jag tror det. Jag har återigen vandrat omkring i ett intellektuellt ingemansland (vad är det för liknelse???) , lite matt av att ha jobbat drygt 32 timmar förra helgen. Min girighet är större än mitt förstånd.

Hursomhelst har jag återigen besökt operan. Den här gången var det dans. En Törnrosa utan slända, utan föräldrar, utan gåvor, utan syrenfé och utan hundraårig sömn. Hur fungerar det? Det berättar jag kanske nästa gång.

U.J.

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jo, det är en utlöpare av samma fenomen. Förändringen som kom när man fick en egen brevlåda och fritt disponerad arbetstid.

Numera kollar jag inte riktigt sju gånger om dagen eftersom jag har bytt mitt postfack mot en lucka i ytterdörren. I stället sitter jag och väntar på dunsen mot hallmattan.

U.J.

8:35 fm  
Blogger Erik Westin said...

Serien är Berglin, men vilka är dina favoritradioprogram?

11:35 em  
Blogger Tant blå said...

Det är lätt att störa sig på helgerna som student, det vill jag minnas att jag också gjorde och av likartade anledningar. Nu sedan jag gjort mitt formella inträde på arbetsmarknaden så har jag börjat värdesätta dem igen (även om de, i mitt jobb, inte riktigt är fullt så helgade som för många andra). Tror med andra ord inte att det är så mycket en åldersfråga som en sysselsättningsfråga.

1:05 em  

Skicka en kommentar

<< Home