onsdag, maj 20, 2009

Properly Nested AND Nyckeln till Hemingways författarskap

Jag bor i en stad med en stadsteater - vilket tydligen är ovanligare än man kan tro. Där höll man häromveckan på att sälja ut delar av rekvisitaförrådet. Jag hade hoppats på att hitta brinnande svärd och eleganta hattar men någon opera är det ju inte. Hursomhelst var det ganska trevligt att gå omkring bland alla fågelburar, plastpolkagrisar och uppdukade maträtter av frigolit. Och så hittade jag två böcker för en krona stycket. Bruno Bettelheims "Sagans förtrollade värld" - en av de knäppaste men ändock intressantaste böcker om sagor som gjorts enligt min ringa mening - och Ernest Hemingways "En fest för livet" -som är en bok om vilka konstnärer han söp och svalt med i Paris på 20-talet.

Min läsordning är inte i någon större ordning just nu. Det liknar mer programmering än studier. När man knappar xhtml är det viktigt att man avslutar sina taggar i "motsatt" ordning än man skrev dem. Har man till exempel bestämt sig för att text ska vara fet och kursiv i den ordningen är det viktigt att man sedan avslutar kursivområdet innan man avslutar fet-området.

Ungefärlig skiss över böcker på och kring nattduksbordet i någon sorts kronologisk startordning:
Kjell Johansson "En rövarhistoria"
Natalie Goldberg "Skriva med kropp och själ"
Carina Rydberg: "Den högsta kasten"
Jessica Schiefauer: "Om du var jag"
Ernest Hemingway: "En fest för livet"
Och så har jag precis sträckläst Kalle Linds "Människor det varit synd om".
Nu har jag gått hopp om att avsluta Hemingway, därefter Schiefauer, därefter Rydberg och ja ni fattar.
Om jag kommer till slutet på listan kanske jag rentav kan läsa ut HC Andersens samlade verk som legat på nattduksbordet i åratal nu.

Listan är lite friserad, startordningen är lite svårbedömd, om inte annat för att den utgått från olika bokhyllor (i U-port respektive Bore-us).
Och så har jag bortsett från "Bin till nytta och nöje" mm.

Hur som helst gjorde jag igår ett fynd som troligen är förklaringen till de oräkneliga krognotorna i Hemingways "Och solen har sin gång" (av Arne Anka kallad "Och solen slår runt").


Enligt alla värdemätare var vi fortfarande mycket fattiga och jag hade fortfarande så små inkomster att jag måste säga att jag hade blivit bjuden på lunch och sen tillbringa två timmar med att promenera i Luxembourgträdgården och komma tillbaka och beskriva den underbara lunchen för min fru. När man är tjugofem år och är tungviktare av naturen blir man mycket hungrig om man hoppar över ett mål. Men det skärper också hela en iakttagelseförmåga, och jag märkte att många av de människor jag skrev om hade glupande aptit och var mycket intresserad av mat, och de flesta av dem längtade efter att få en drink.


(Egentligen gör han en olycklig hopdragning när han talar om iaktagelseförmågan - det framgår i resten av boken att det inte bara gällde analysen av den egna texten.)
För Hemingwaykännare var väl det här inget nytt men jag blev glad när jag hittade det. Boken är f ö strålande och ganska Hemingwaysk - det händer egentligen inte något, folk driver omkring och på köpet får man några roliga scener och en oneliner om när Ezra Pound skulle lära sig att spela fagott.

U.J.

4 Comments:

Blogger Jessica Schiefauer said...

SKRIVA MED KROPP OCH SJÄL är underbar läsning! En bok som jag återvänder till och tröstar mig i med jämna mellanrum.

1:15 em  
Blogger Urban said...

Okej. då ska jag i sinom tid ge mig på den med nya krafter, för jag tyckte ärligt talat att den började rätt blekt eller kanske snarare... diffust. (Jag har bara läst ett par kapitel och var kanske inte på mitt bästa humör den dagen.) Jag tar det som en rekommendation. (Jag tror i och för sig inte att jag skulle lagt ned den. Jag lägger bara ned böcker om de är krävda biblioteksböcker, men lite mer motiverad blir jag hoppeligen.)

Föresten glömde jag Torild Carlssons "Äntligen måndag? - Myter och möjligheter i arbetslivet" som jag körde fast i någon gång i slutet av februari då jag inte fick ett jobb. Den bor i regel under en hög med gamla BT. Men jag tror poängen (om det fanns någon) gick fram ändå.


U.J.

1:52 em  
Blogger Erik Vestin said...

Du skriver den bästa Hemingway-kritiken. Jag blir återigen sugen på att ge den boken en tredje chans, trots att jag blev uttråkad de två första.

6:54 em  
Blogger Urban said...

Gör det, men lova dig att det är den sista chansen. Om de två förra böckerna är de jag misstänker att de är så har jag svårt att tänka mig att det skulle bli bättre. Fast "Klockan klämtar" har lite aktion tror jag.

Jag hoppas bara att du inte har alltför stora förväntningar på fagotten för den fladdrar snabbt förbi (hur nu fagotter kan göra det). Men där finns en del annat roligt. (Och för den delen en del obegripligt. "Isbergstekniken" gör det lite svårt att hänga med i vad som egentligen är poängen med en del replikskiften fast man anar att det finns en. Det kan vara ganska störigt när det handlar om banala saker som varför en viss slips är olämplig.)
En oproportionerligt stor del av boken handlar om Scott Fitzgeralds usla spritsinne, hypokondri, komplex och miserabla äktenskap. Jag antar att det är typ den här boken som alla försöker efterlikna när de ställer till "uthägningsdebatter". (Inte för att den är ensam i genren men ändå.) Klart läsvärd hursomhelst och förklarar både det ena och det andra om det ena och det andra.

U.J.

7:17 em  

Skicka en kommentar

<< Home