Välgörenhet (igen)

Jag har av någon anledning pengar i Robur. Tydligen uppstod något misstag om hur mycket avgift de skulle ta ut och därför kommer jag att få tillbaka nästan trehundra kronor som de snodde från mig 2004. Om jag vill kan jag skänka det till en välgörenhetsorganisation.

Nåväl, eftersom alternativet är att få dem inmatade i den där fonden som jag inte lär ha någon glädje av på den här sidan pensionen vänder jag blad och tittar på listan över möjliga organisationer.

(Det är dessutom en kristen skyldighet att bistå de som behöver hjälp. Utilitarister i läsekretsen kan nog hålla med om att det åtminstone är nyttigt. Och det är för den delen inte helt oegoistiskt av mig: Jag må leva på halv a-kassa men 300 pix -före skatt - är ingen större förmögenhet. Skickade ut i världen kan de däremot leda till att ett eller ett par barn kan gå i skola i ett år, vilket är en stor skillnad i deras liv. Genom att skänka en slant då och då kan jag alltså se till att det finns någon sorts mening med det här förspillda livet.)

Det är nog en av de konstigaste listor över välgörenhetsorganisationer jag sett. Jag har ju tidigare skällt en del på Cancerfonden i allmänhet och Rosa Bandet i synnerhet. (Här och här.) Det står jag fast vid. Cancerfonden gör säkert ett utmärkt arbete men välgörenhet är det inte och man ska banne mig inte tro att man "gör en skillnad" för att man köper en produkt som målats rosa.

Den här listan var alltså snäppet värre. En del nogräknade humanister (i den moderna, militanta meningen) skulle kanske sätta sig på tvären över att EFS och Pingans missionsverksamhet står på listan. Det känns lite ovant att räkna intresseorganisationer som Hörselskadades riksförbund dit också men det må väl vara hänt. A non smoking generation och Motorförarnas helnykterhetsförbund glider med av bara farten.
Till de allra mest udda hör Dansens hus, Riksmusei vänner, Östasiatiska museets vänner och Göteborgsoperan! Visst. Kultur är bland det viktigaste som finns efter fred, vaccin och potäter men välgörenhet är väl att ta i?
I mitt huvud framträder en bild av en trind kostymklädd man som röker cigarr och säger att "Det är hemskt viktigt att vi bryr oss om varandra. Jag gör vad jag kan. Jag skänker trehundra kronor till Göteborgsoperan varje jul." Bilden blir ännu roligare och mer surrealistisk av att han talar överklassgöteborgska.

Det blir inte helt lätt att avgöra vem som ska överta mina ärligt snodda fondpengar men det blir åtminstone lätt att grovsålla.

U.J.