Dumt

Ser i någon isländsk blaska en annons om att det gjorts en ny filmatisering av "Till jordens medelpunkt" med Brendan Fraser.
Jag tänker att det är omöjligt och rätt korkat men tänker att det kanske kan bli en hyfsat semi-historisk äventyrsfilm, som den första återinspelningen av Mumien ungefär.
Filmen har hursomhelst viss islandskoppling eftersom nedgången till världens mitt ligger där, enligt Jules Verne.
Sedan läser jag det här på islandsbloggen.
Och särskilt det där med att minst en av personerna har en 66°North-jacka (Isländska fjällräven typ) och då blir jag plötsligt nyfiken. Är alltså den modern? Har de tagit intryck från dagens Island? Och så tränger det sig på: hur i helsefyr ska de få ihop det här? Hur ska vi 2008 fås att tro -om än bara i en och en halv timme- att det bor dinosaurier under jordytan?
Plötsligt känner jag att jag måste se filmen.
Det är nog den löjligaste krok jag har torskat på hittills.
Dumhet dras till dumhet, så är det bara.

U.J.

Att äta med klass

Ibland, framförallt på restaurang och när man är ganska liten får man större portioner än man orkar äta upp.
Jag har alltid fått höra: ät upp köttet åtminstone.
(Och det är en attityd jag hört på jobbet också. Man kan verkligen undra om den är försvarbar in på 2000-talet.)
Sofia däremot har alltid fått höra: ät upp grönsakerna åtminstone, de blir man inte så mätt av.

Vi är tjänstemannabarn båda två, tillochmed lärarbarn, men det känns ändå som den tydligaste klassmarkör jag mött på bra länge.

U.J.

Bokmässan 2008

Peter Englund är inte där.
Jonas Gardell är inte där.
Jag är inte där.
Jag har varit i sämre sällskap.

("anonymous" bad om fler inlägg -ja, Horace, jag vet att det är du. Ledsen att jag börjar när du är ute med jobbet men du får väl läsa ikapp sedan - så jag gör ett försök Några smånotiser kan det nog bli, och jag har faktiskt lite mer slötid vid datorn än jag vill erkänna.)

U.J.