Man studsar till!

Såg jag just en debattartikel från Kristdemokraterna - ansvariga för svensk sjukvård - om att det är stötande att Svenska spel vinstmaximerar?
Ibland ångrar jag att jag lagt twittrandet på hyllan...

U.J.

En ytterst knapp garanti

(Kverulerande konsumentblogg)

För en tid sedan skulle jag resa till Finland på fantasyworkshop och då kunde det inte hjälpas längre. Jag må vara föräldraledig men det krävde faktiskt en lite uppryckning av mitt utseende. Och eftersom det är mängdrabatt på Dressman varje sommar gick jag dit och köpte två kortärmade skjortor. De jag köpte när jag fick mitt jobb för några år sedan verkar samtliga ha förfallit eller gått upp i rök.

Det fanns en sådan där lite flik runt en av knapparna om knappgaranti. Nu har jag inte så mycket emot att sy i knappar – lite persedelvård är trevligt då och då – men det var väl åtminstone inte fel.

Skjortorna var lite sådär linnigt stickiga så jag tvättade dem och strök dem för att de skulle mjukna lite.

Sedan drog jag till Finland och hade rätt trevligt.

En tid senare står jag hemma och stryker skjortorna igen – det blir en fasligt massa tvättande och strykande numera – och upptäcker att trådarna håller på att lossna på en av skjortornas knappar. En av knapparna kommer uppenbarligen inte klara en tvätt till.

Jag samlar mitt lilla kurage och går till Dressman. Jag har som sagt inte något emot att sy i knappar men lite mer än två tvättar ska en skjorta tåla om den anses ha särskilt välsydda knappar. Eftersom det är söndag och knapparna inte lossnat än utan bara är på väg att trilla av får jag lomma hem igen och komma tillbaka en annan dag för att prata med chefen.

Några dagar senare är chefen inne. Skjortorna jag gillade har sålt slut men där finns en annan vit som också kan duga. Jag får den skjortan istället. Går hem. Använder den otvättad (den här är lite mjukare), får någon av alla dessa fläckar man får när man slevar i sig med en hand för att man vyssnar ett barn med den andra. Kastar skjortan i tvätten. Och när jag står och stryker den upptäcker jag att minst en knapp är på väg att lossna.

Det finns bara förlorare i den här rätt poänglösa historien. Jag är inte intresserad av att ytterligare en kinesisk barnarbetare får stryk för att det inte gick att göra ett bra jobb. I synnerhet inte om det enda jag kan vinna är att jag får byta en skjorta som jag tycker ser okej ut mot en skjorta jag valt bort två gånger tidigare.

Men jag tror det finns en poäng om ansvarsfull konsumtion. Det är väldigt svårt att veta att ens kläder inte är gjorda av kinesiska slavar numera men man kan ju åtminstone välja sådana vars pris möjliggör en anständig betalning.

Det har funnits två problem med det. Dels känns det poänglöst att lägga pengar på kläder när man är småbarnsförälder och får vara glad om en skjorta klarar sig i två dagar utan stora matfläckar. Dels blir det en chockartad prisstegring – jag har gjort ett försök att handla riktiga kläder i en riktig affär och det blev i värsta laget. Det behövs fler mellanstationer, normaldyra kläder.

Men de problemen måste antagligen lösas.

(Nej, det fanns i stort sett inga andra poänger med det här inlägget än att göra eventuella läsare skeptiska till Dressman.)

U.J.

Den förädlande distansen

Det här tycker jag var intressant. När Abba hade vunnit eurovisionsschlagerfestivalen var det tydligen någon journalist som ifrågasatte det lämpliga i att skriva en trallvänlig schlager om att 40 000 människor dog. Tydligen gjorde man så på den tiden. (Om journalister hade dödssiffrorna på berömda fältslag i huvudet eller om frågan var förberedd låter jag vara osagt.)

De flesta som läser om det idag upplever antagligen frågan som lite otrevlig. Störande. Nu har vi ju vunnit. Kom inte här och krångla till det.

Jag tycker att reportern hade en klar poäng.

För inte så länge sedan var det nypremiär av Camerons film om Titanic. (En av många filmer om Titanic f ö.) Hade vi kunnat tänka oss en liknande film som utspelades på Estonia? (En man och en kvinna som bor på var sin sida av Östersjön finner varandra på mellandäck. De lever i olyckliga relationer men det finns ett litet hopp om att de ska kunna göra varandra fria. Sedan kommer stormen och förändrar allt.) Jag tror att om man lanserade den filmen skulle man möta vissa protester.

Eller för att återgå till schlagern: Det har ju inte bildats så många nya historiska metaforer på senare år. En av de starkaste kandidaterna måste ju vara flodvågskatastrofen annandag jul 2004.  Tänk er en schlager om det. Låt den handla om två människor som förlorade allt och hittade varandra i spillrorna (sådant hände, skulle jag tro) och låt den innehålla rader som ”sedan jag mötte dig är allt gammalt som bortsvept” och refrängen vara något trallvänligt i stil med ”en tsunami av känslor när vi mötte varann”.

Den låten skulle nog inte kvala in i Melodifestivalen hur genialt skriven den än var. De flesta friska människor skulle nog tycka att det vore lite osmakligt. (Den som tror att det här har med att det dog fler människor tsunamin 2004 än vid Waterloo kan ju prova att skriva en låt om diskoteksbranden i Göteborg 1998.)

Det verkar helt enkelt om det krävs ett visst avstånd för att händelser ska vara kulturellt användbara. Alla som var med måste vara döda eller åtminstone mycket gamla. Det får inte finnas några offer kvar som kan påpeka att de blir utnyttjade. Därefter är det väl bara att köra, antar jag.

U.J.

Litteraturen och skrivandet

Vad skulle egentligen betyda mest för den svenska litteraturen. Att Tidningen Skriva får fortsätta blomstra eller att det fanns en tidskrift som publicerade rikligt med goda noveller, betalade anständigt och hade stor spridning? Just det. Vi lever i en tid då vi struntar i konsten, helt enkelt för att vi hellre sitter och myser över vårt eget skapande. U.J.

Svenska ism-er

Det sägs att nationalismen från början var en progressiv rörelse som hörde mer hemma på vänsterkanten än på högerkanten. Det är mycket möjligt. Det moderna svenska nationalismen är inte en konservativ kraft. Den är en kommersiell kraft. När man som svensk uppmanas att ”stå upp för sitt land” är det en vädjan att man ska köpa något. I regel en tv eller en påse chips. Man skulle givetvis kunna tänka sig andra sätt att stå upp för sitt land. Exempelvis skulle man kunna vårda sitt språk från anglicismer eller kräva bättre underhåll av våra fornminnen. Sådana uppmaningar är dock sällsynta. Föreställningen om att vi genom konsumtion och hejarop kan bidra till ett svenskt vm-guld i fotboll verkar numera mer utbredd än att vi genom kloka politiska beslut skulle kunna skapa ett hållbart och rättvist samhälle för alla. U.J.